(Insändt.) OM NÅTIONALMUSEUM OCH NÅGOT OM BYGGNADSKONSTEN I SVERIGE. IX. -Pour vivre ena homme, il faut ecptrer pea et ne deåsesptrer de rien Lamothe-Le-Vayer. I-sändaren, som med dessa artiklar bemöda sig ;allt ifrån deras begynnelse, att redigt, oc! stegvis från grunden komma upp till ett fö allmänheten klart begrepp om netionalmuse ändamil, cch den sköna konstens verkningssät på allmän bildning, hade hboppats att ocks göra allmänt tydligt oc) behjertadt, att då me sjeifva byggnaden ett nationalmonument skull resas, man måste med all makt gripa an de oskattbara tillfället ur skiekelsens hand, att der allrahögsta fördel, som kunde för samlingarre lifgifvande ernås af musei läge, stod att finn: just på samma punkt, som, af alla i Stockhon den mest i ögonen fallande, och således yppers för ett monument, nu i blygd väntar, och all för länge väntat att, värdigt nationen, konun gen och dess hufvudstad, få visa hvad der kunde blifva, en kronjuvel, i stället att vara er styggelse, en pinbänk för hvarje blick, som söker trefnad och storhet, men icke smuts i de kongliga slottets grannskap. ; Ian väntade dervid, att den som ville bättre iyckas än han i sin framställning, och kulls!å honom, måtte bjuda ej andetomma fraser, men högre skäl mot en mening, som hade till sköld det allmänna bästa. Han skulle således hafva förvånats, när Dagligt Allehandai det sista fredagsnumret trädde upp med sin artikel: Om en byggnadsplan till: hufvudstadens försköningp, i fall det ej genast hade fallit i ögonen, att författeren till densamma antingen var oförmögen att redigt tänka i denna sak; eller ock icke hade bättre ändamål med sitt arbete, än att trassla in frågan, för att ändtligen få den med sig i hörfva till s!agtarhuset, att der med den simpla yxan hugga af, under anseende att så rätteligen hafva löst en gordisk knut. Allehanda synes halva trott sig med sin byggnadsplany, tillbörligen uppbyggd och rustad, för att med ens falla öfver och tillintetgöra alt hvad som blifvit sagdt om Helgeandsholmens förträfflighet till plats för nationalmuseum. Hoa försmår imedlertid icke att äfven med komplimeanger bemöta Insänderen i Aftonbladet,, liksom trodde hon sig, efter utdelade fagra ord om ppoetisk värma, m. m., säkrafe, att denne ville, med glömska af frågans helgd, öfverlemna ältet helt åt henve. Ton hade dock bordt igna, just af svärmen,, nemligen sådan den viat sg, att insändaren skref om nationalmuseim, icke i något afseende för sin person, utan ) Se Aftonbladet 7 195, 129, 136, 158, 198, 201, 224, 230, 501 och 302 för år 1845; samt As 29, 58; 42, 43, 48, ö7 och 58 för detta.