Aftonbladet – 9 april 1846, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Huru ett brott leder till ett värre. Under sommaren 4844 brukade en tolfårig gosse, benämnd Carl Carlsson i Stöpsjöhyttan, ej långt från Philipsstad, att valla bergsbruksidkaren A.M. Ståhls boskap och får i grannskapet af Håkanstorp. Här bodde en dräng benämnd Lars Johan Larsson, som hade mycken iust att tillegna sig något af Ståhls fårkreatur. Gossen afböjde likväl sådana försök, men en vacker dag uti September månad ankom Larsson med häst och kärra till betesmarken, tog der en kullig gumse, lade den på kärran och tog vägen framåt Philipstad. Innan han afreste, skänkte han likväl! gossen en mössa, samt lofvade honom ytterligare presenter, så vida han teg, och att slå ihjel honom orm han icke teg. Carl omta!ade likväl stölden för sin syster, men sade i hemmet, att gumsen blifvit rifven af vargar. Ståhl misstänkte imedlertid att vargen varit tvåfotad, och då det omtalades att Larsson försålt ett dylikt får inne uti Philipstad, instämde Ståhl Larsson till Fernebo häradsrätt. Kort efter sedan stämningen blifvit Larsson meddelad, hörde åtskilliga personer honom fälla dunkla hotande utlätelser emot Ståhl. Till en person bade han sagt, att han skulle göra Ståhl kolöce. Till en annan, att Ståhl skulle få hålla graföl i ladugården. Natten till den 47 Oktober nedbrände ett Ståhl tillhörigt tröskverk jemte lada, med deruti förvarad otröskad säd och foder till betydligt värde. Tröskverket var uppbygdt på något afstånd från Ståhls egen bostad, men nära en honom tillhörig mjölqvarn. De närmaste boningshusen lågo på 30 alnars afstånd från tröskverket. Inga eldämnen hade begagnats uti tröskverket, som var försedt med näfvertak, och eldgnistor från qvarnhuset och der varande bostad hade icke eller kunnat kastas åt tröskverket, enär derstädes icke eldats sedan långt tidigare på aftonen och vinden dessutom legat ifrån tröskverket och mot qvarnhusen. Alla dessa omständigheter. gäfvo anledning att misstänka mordbrand, och såsom dess anstiftare drängen Larsson, mot hyilken den omständighet förekom, att han samma afton mordbranden skedde bortgått ifrån sitt hemvist och icke återvändt förrän sent på natten. Dessutom hade han vid detta tillfälle medtagit en huggyxa, hvilken han förmodades hafva begagnat till uppbrytande af tröskverkets ena dörr, som vid eldsvådans början funnits stående vidöppen. . Efter. branden hade också Larsson -hörts fälla misstänkta yttranden. Så hade en person träffat honom den 18 Oktober eller dasen efter branden, och till denne hade han sagt: Ni skall få höra, att det händt något; jag har ;elt, att det brunnit hos Ståbl, och det fägnar mig; hvar än Ståhl gör al mig, skall han få mera. Ni skall få höra, att det ej var Stähls qvarn, utan ans tröskverk, som brunnitv. Till en annan hade lan yttrat: Det var en välsignad menniska, som sjort det; ty icke bar det bränt, utan att någon ändt på. Nog har patron Ståhl lofvat taga mig, och uppehålla mig i Carlstad, men nu tör han få 10g att uppehålla kreaturen och folket här vid Stöpsjön, sedan fodret är uppbrändt,. Till en redje utlät han sig att: den som gjort det, han ade gjort en regäll tjenst.