Aftonbladet – 9 april 1846, sida 3

— Hr J. Carl Hellberg har begärt rum för följande upplysning: Uti en i dag i Aftonbladet ur Jönköpingsbladet aftryckt korrespondentartikel från Stockholm läses bland annat, att undertecknad i Postoch Inrikes-tidningarne erhållit en spalt, till följd af vederbörandes kommiseration öfver hans ekonomiska ställning,. Utan att för egen del vid denna insinuation fästa mera af seende, än på en pris rappå, anser jag mig dock skyldig dem, till hvilka jag står i slägtskaps-, vänskapseller afförsförhållanden, att förklara, det insinvationen är lika obefogad som försåtlig. När allmänheten ser en namngifven persons ekonomiska ställning på detta sätt gilven till pris åt nyfikenheten och sqvallret, är det ganska naturligt att denna allmänhet tror, det personens ekonomiska ställningo måste vara icke blott ruinerad, men ruinerad på ett skandalöst sätt. Så länge dock det kan ådagaläggas, att man hvarken är eller någonsin varit lagsökt, ingifvit cessionsansökan, föreslagit s. k. ackord med kreditorer, låtit någon annan betala för sig, eller blifvit känd såsom spelare och slösare, eller förstört arf, eller underlåtit honorera ingångna förbindelser — så länge tillhör väl icke, under någon förevändning, en persons nekonomiska ställning offentligheten; och hvad ,kommiserationen, i ofvannämnde fall beträffar, bör jag tillägga, att jag en sådan hvarken begärt eller erfarit, samt att den här icke kunnat uppenbara sig, emedan jag icke sökt den antydda befattningen. Mitt uppträdande med detta svar — i fall någon deröfver förundrar sig — försvarar jag med den uppmaning, att man för ett ögonblick ville tänka sig i mitt ställe och besinna, att om en så förstådd tryckfrihet får oanmärkt praktiseras, ingen kan vara säker, att ej någon en dag får lust att hålla tal i tidningarne också om andras ekonomiska ställning. Hvarthän ett sådant tryckfrihetens missbruk slutligen skulle föra, inser lätt hvar och en, som om affirer har den ringaste kännedom. Stockholm d. 8 April 1846. J. Carl Hellberg.