Aftonbladet – 7 april 1846, sida 1

Vt tzet(t(1!Tt! TT TWTNHFFH— någongång torfliga drägt varit fruktade gäster inom Escurials, inom Versailles, inom Vatikanens stolta, lysande salar, hvilkas smutsiga tofflor, ställda vid tröskeln af. en hustrus rum, dit stängt ingången för mannen säkrare, fastare, än en tredubbel jerndörr; hvilkas djerfva, stolta framtids planer hvälft möjligheten af ett universalvälde i ett samfunds händer. Påtern, från hvars välde Frontun alldeles emancp-rat sig och hvilken den unge löjtnanten slungat i ansigtet de. bittraste anathemer mot jesuiterorden, beslutar att sätta yxan till roten, att störta madame Pompadour, hvilken åter borde draga med sig i fallet den hädande, pligtförgätne affällingen. Han skrifver ett bref till konusgen — ingen vid hofvet, utom madame Pompadour, känner hans handstil — hvari han temligen öppet anklagar markisinnan för ett brottsligt förhållande med Frontun och uppmanar konungen att vara på sin vakt. Ludvig XV, som visserligen redan vid denna tid led af den sorgliga åkomma, hvilken kallas hjertats ålderdom, men dock ingalunda, under madame Pompadours välde, var så fysiskt och psykiskt förslappad, som han här skildras, Ludvig XV uppsöker, med åtskilliga regeringshandlingar under armen, sin mätress, för att tillsammans med henne förbereda ärenderna. Knappt har: konungen aflägsnat sig, förrän pater de Sacy inträder hos markisinnan. Jesuiten och mätressen voro, på dessa tider, inom Eonungaboningarne två krafter, som sökte hvarandra. Markisintan visar patern det till konungen ställda brefvet; som hon undansnillat. Jasviten bönfaller att återfå det obrutet. Det ingehåller ingenting, som rör markisinnan. Patern svär det högtidligt, vid sin själs salighet: I-detsamma inträffar hertigen af Cbooiseul. Äfven mätreseå och premierministern saknade, isdettactidehvarf; icke beröringspunkter. Markisinnan lemnar brefvet åt Choiseul, och ber