Aftonbladet – 4 april 1846, sida 3

0 FR ro 7 OR Re He TO fängelserna en ny påfyllning. Följden blef at Posen förklarades i belägringstillstånd, och at en af Konungen undertecknad krigslag utfärdades d. 7 Mars, som föreskrifver krigsrätt ock omedelbar arkebysering mot hvar och en, som anses förvunnen till uppviggling eller vid häktning beträdes med motstånd. Man är likväl öfvertygad, att något allvarsamt uppror ej vidare kan komma i fråga. Den af ö:te och 6:te armåcorpserna bestående tillfälliga besättningen i provinsen Posen har derföre till en del blifvit permitterad från sina kaserner, och det till dem hörande landtvärnet har fått återvända till sina hemorter. Staten bar öfverdrifna utgifter nog ändå, för de uppkomna oroligheternas skull, och vår budget. är -Jej heller ägnad att på längd hålla ut med dessa till millioner uppgående kostnader, utan att gripa till utomordentliga bjelpmedel. :Man eger visserligen några besparingar i statskassan, hvilka dhittills kunnat begagnas till betäckande af det oförutsedda behofvet; men skulle det väpnade tillståndets fortsättning påkallas ännu mera, så råkade man sannolikt i samma ställning som 18530, då man hastigt nödgades låna 42 millioIner thaler hos die Seehandlung,, emedan staten sjelf bundit sina händer i afseende på statslån, och ej kan föröka sin skuld på annat vilkor än bifall af riksständerna. Men riksständer! — derom är just den stora framtidsfrågan; man vill ej höra talas om dem, så länge man kan undvika dem. Just af denna orsak betraktas den polska saken häf som ett godt medel att något förr än annars skaffa lif och rörelse i den tröga statskroppen; en finansförlägenhet utgör snart sagdt vår enda förhoppning om något framåtskridande i vårt samhällsskick. Dylika förlägenheter voro dessutom alltid de sanna orsakerna till alla politiska förändringar; ty så länge den financiella nöden ej förenar sig med den öfriga, qvarstår försteningen orubblig. Hos oss ba väl utskylderna icke minskats under det långa fredstillståndet; men de kunna uthärdas genom den oupphörligt vexande industriens kraft. Blir deremot en tillökning i bördan oundviklig under tidernas lopp, då kommer det snart att förspörjas buru sobetydligt mnationalrikedomen i sjelfva verket har tilltagit och huru svårt om ej omöjligt det är för den näringsidkande klassen att bära högre statsutskylder än den redan bär. Vår krigsbudget uppslukar årligen inemot hälften af samiliga statsinkomsterna; den stiger till 23 millioner thaler och har på de sistförflutna 30 åren kostat samhället 700 millioner. Om endast halfva detta belopp hade kommit åkerbruket, fabrikerna och handtverken tillgodo, så skulle Preussen stå på en helt an-! nan utvecklingspunkt än nu, och ega en heltl annan nationalkraft och nationalverksamhet. Med tacksamhet måste vi erkänna, att inrättandet af tullföreningen och väckandet samt uppmuntrandet af industri, konst och vetenskap, utgöra förtjenster hos Preussens regering. Men tillika har den åsyftat uppställandet af ett soldat-, embetsmannaoch polissamfund; och al-l drig föreog den någonting, som kunde träda detta hennes högsta ideal i vägen. Samtliga universiteterna i Preussen kosta knappt så mycket om året, som ett enda kavalleriregemente; men om vetenskapen och konsten afspisas tarfligt, så kan man med ännu mindre tillfredsställelse skåda huru litet som egnas åt allmogen och jordbruket; ty omkring 1000 qvadratmil 440 svenska) ligga ännu öde i Preussen, till följd af den dåliga hemmansfördelningen, de många adelsgodsen och hindren mot jordfördelning och odlingsföretag; och utom en ringa öfniog i innanläsning, skrifning och några bibelspråk, få allmogens elfva millioner hos oss lära ingenting, fastän det är den, på hvilken samhällets största skattebörda hvilar. Tillgång. på mera undervisning för allmogen fianes ej, och man vill ej heller, att den och de så kallade lägre stånder få lära för. mycket; emelan detta, påstår man, blott skulle väcka obeåtenhet och onda tankar, Deremot ökas förnynderskapet och embetsmannaskaran oupphörigt; och som militärstaten behöfver så mycket, ch de bundratals generalerna med all :den ysande trossen kosta ofantliga summor, så är let hvarken möjligt att lätta skattebördan eller tt som sig borde understödja utvecklingen af andel och industri. Vår styrelse nödgas först ch främst se på sina inkomster, och detta hinrar den att låta det industriella lifvet utveckla ig för starkt; den kan ej försaka sina embets nacnakoxtro!ler; den förmår sig ingenstädes it medgifva folket någon sjelfstyrelse; icke att kaka ifrån sig slentrianens fjettrar, som ö!verlt stöta emot ideerna och tidens framsteg. Vi hafva just nu framför oss skådespelet af andelns och industriens kamp emot det byråratiska systemet. Tyska tullföreningen stiftaes af Preussen, under tillämpning af handelsribetens grundsatser, och med-denna tillbjelp yckades det henne, ätt till största delen unanrödja de skrankor, som inom Tyskland sönrade stat från stat. Åt 24 millioner tyskar ppläts. härigenom en öppen och gemensam rarknad och industrien tog en inom Tyskland ;rut osedd flygt. Men när denna indu ri slutgen ville utbreda sig vidare och söka utlindka Omsättningsplatser, så fann den sin täflan art. omöjlig; ty alla andra linder hägna sin PR ARN RR oo oo a