Aftonbladet – 4 april 1846, sida 2

visa sig det gamla skräpet. En familjekrönika befann sig deribland, hvilken isynnerhet fäste den gamle herrns uppmärksamhet, då i densamma, utom andra märkvärdigheter, den clyckshistoria står upptecknad, som bragt slottet i så ondt rykte, att äfven de oförskräcktaste män fruktat att der hvila öfver natten, ehuru, efter sagan, spökeriet egentligen varit riktadt emot fruntimmer. Krönikan är väl ännu i behåll? frågade Alfred. Derpå tviflar jag,, ljöd svaret, då de gamla, murkna böckerna såldes af min brors hushbållerska, efter hans död, såsom makulatur till en lumpsamlare i staden. Men ett utdrag af historien och affattadt i bättre stil, som han meddelade mig, har jag så o:ta genomläst, att jag kan det utantill., Och innehållet?, frågade Alvina i en spänd ton, som antydde hennes otålighet. Innehållet är fasansfull, svarade fru von Eulen, och i korthet följande: För ungefär tvåhundrade år sedan, hade af rasande svartsjuka en ung fröken mördat sin syster, i det att hon stött henne ned ifrån den öppna altanen på borggården. Ogerningen itföljdes väl i nästa ögonblick af den största förtviflan, ty systrarne hade förut älskat hvarandra, och Ludmilla, så hette förbryterskan, bade begått brottet under stt käftiga temperaments blinda vansinne, väckt af ett öfvermodigt ord af systren. Hon störtade sig efter den nedstötta, men förblef oskadad, då hon märkvär digtvis föll öfver systren, som i dödskampen utstötte en förbannelse öfver den olyckliga oc