Aftonbladet – 4 april 1846, sida 1

det lätta bekymret, att sonen kunde ärft fadrens sympati för tyska fruntimmer och, osktadt sin vänskap för Alfred — aningen bedrog beklagligen icke — låtit kärleken till dennes fästmö få insteg i sitt bjerta. s Under förevändning af vigliga göromål drog Felsman sig snart tillbaka från sällskapet. Detta hade begifvit sig till salongen och Helena, på baronessans åstundan, beskrifvit inrättningen af slottet, hvars egarinna hon i dag så oförmodadt blifvit, då en betjent anmälte fru von Eulen och fröken Gabriela S:t Auban. De följde honom omedelbart, i tanka att Victor, ef:er anmodan, förut underrättat baronessan om det tillämnade besöket; men hvilket denne, upptagen af andra. tankar, försummat. Han sökte vid damernas inträde godtgöra sitt fel med sjelfanklagel:e för sin glömska — men fru von Eulen, som, efter sin försäkran, alltid träffade bufvudet på spken, afbröt utan grannlagenhbet samtalet. Hon sade honom i frivol skämtande ton, alt svagheten af hans minne måste hafva helt 2r.aturliga orsaker, hvarvid bon höjde fingret varnande emot Alfred, hvars bekantskap bon redan gjort i Steinfeld. Tro bonom icke, sade bon, ban eger för mycket skönbetssinne, för att icke dela er smak, men hvilket, i afseende på föremålet: odelbarhet, lätt kan föra tll vänskapens störande. Frankrikes söner äro af lidelsefoll natur; det vet ni, kära baronessa, af egen erfarenhet. Det är visserligen något längesedan, men hjertats erinringar förå!dras icke. Ni irrar er, i afseende på mig, svarade fru vop Palen, högst förolämpad.