Aftonbladet – 4 april 1846, sida 1

A DEPUTERADE-KAMMAREN ANGÅENDE REMUSATS MOTION. (Slut fr. gårdagsbl.) Nu skulle jag vilja säga några ord om åtgär. den i sig sjelf. Hvad vilje vi? I åsynen af detta städse tillväxande embetsmanna-antal, begära vi icke inskränkningen af detta antal, utan utsträckningen af en redan använd prineip. Ibland de tjenster, som redan äro inskrifna i grundlagen såsom oförenliga med deputeradekallet, framstå redan prefektbefattningaree. Vi hafva frågat oss: finnes det tjenstebefattningar, som genom sjelfva sin natur äro jemförliga med prefekternas? Vi hafva funnit, att af deara beskaffenhet äfven är allmänna åklagare-korpsen, och derföre hafva vi begärt deras uteslutande. Det finnes äfven här män, som tillhöra central-förvaltningen; men från den dag, då i He Drouyn de YHuis person utrikesministern ställt dessa under väldet af ett oantagligt godtycke, hafva vi sagt oss: äfven embetsmännen inom central-förvaltningen måste uteslutas, Vi hafva äfven räsonnerat likaså hvad angår ingeniörerna, som icke komma hit för att taga del i det politiska lifvet, utan för att sysselsätta sig med endast materiella saker. Med ett ord: vi hafve icke åsyftat att göra en ny princip gällande, utan vi vilje endast utsträcka den uteslutning, hvilken redan grundlagen antydt såsom nödig. Likaså hafve vi trott o:3 böra förhindra, befordringar genom två grader i sender, samt att deputerade skola kunna blifva embetsmän genom kammaren. Man skall säga: sedan J afbjelpt detta onda, skall ändock mycket annat återstå. De deputerade skola icke mer ansöka för egen räkning, men för simma slägtingar och sina valmän., Hvad bevisar det? Vi hafva sagt att det onda är stort, och I sjelfva förklaren det ju derigenom omätligt; J förnedren eder inför det; J tyckens vilja säga det: Du är så stor, så mäktig, att vi icke en gång tänka på att vidröra Dig. Vi åter säga, att det just är emedan det onda är stort, som man måste på en gång nedslå det, Sådana äro de skäl, som förmått mig att gifva mitt b:fall till den föreslagna åtgärden i allmänhet; men jag bör säga, att min öfvertygele har bbifvit stadgad genom det amendement, som. bär Hr Odilon B:rrots.namn. (Långvarig rörelse.) Mean har sagt, att detta amendement väckt en stor motvilja. Det är just derföre, som jag anser mig böra förklara, hvilken. andel som jag har derwi. Jag är icke författare till detsamma, men väl medbrottslig. Det synes mig imedlertid: så fullständiggöra den preposition, som j;g understödjer, att jag gerna: kan anse mig såsom. författare sjelf. Detta amendement är öfverensstämmande med hela mitt lif, och såsom det väl är möjligt, att majoriteten vägrar ingå uti pröfning af de föreslagva artiklarna — — — (En röst i centern: ja, ja. — Skratt och motsägelser från venstra sidan.) oo — Nåväl, så mycket bät!re, om man företager pröfaingen. I alla fall beder jag mes joriteten, att icke skamiigt dra sig tillbaka för sanningen. (Rätt bra!) Man skall säga, och man har redan sagt det, att vi vilje anfalla så väl aktningsvärda medlemmar af dena kammare, som en hög persoalighet. Jag ber, att få svara på denna punkt. Hvad angår de hedervärda ledamöter, som man anspegat på, vill jag göra den frågan: Huru kan man väl siga, då i vår proposition