äfven täcktes tillåta införande i dess tidning a följande rättelser: Saken angår icke, som tidningsartikeln antyder något slags bedrägeri hvarken af mig eller hr Ör: nel!, utan hufvudsakligen endast tvenne af hr Ör. nell emot mig gjorda angifvelser, nemligen dels at jag, som, jemte Örnell, verkställt skattläggning al en bonden Pehr Jonsson i Billsta tillhörig tull: mjölqvarn, skulle hafva biträdt Pehr Jonsson med författande af hans hos Kongl. Maj:t anförde underdåniga besvär öfver Kongl. kammarkollegii utslag rörande samma skattläggning, dels ock att jag skulle utbytt en af hr Örnell enskildt afgifven och till Konungens Befallningshafvande insänd underdånig förklaring, innefattande angifvelser härom emot en annan gemensam af mig och hr Örnell undertecknad förklaring. Dessa förseelser har tingsrätten ansett lagligen styrkta, och både jag och häradsskrifvaren Örnell, emot hvilken sistnämnde jemväl förekommit, att han af qvarnegaren såsom gåfva emottsgit 10 rdr bko, äro, under åberopande af 4 Köp. 42 8 och 45 Kap. 144 R. B. samt 8 Kap. 3 och 61 Kap. 4 M. B. af tingsrätten dömde med den stränghet tidningsartikeln omförmäler, men missnöje med utslaget är tillkännagifvet och besvär komma att inom fatalietiden hos Kongl. Svea hofrätt anföras. Ett förhastande, ett misstag är visserligen begånget, men med vett och vilja icke något lagbrott. För detta misstag eller förhastande är jog beredd att underkasta mig det ansvar som lagen, rätteligen tolkad och tillämpad, kan bestämma; men intill dess i målet utslag, som vunnit laga kraft, blifver meddeladt, torde den resp. allmänheten uppskjuta sitt omdöme rörande denna sak. Den i tidningsartikeln framkeastade insinuation om af mig begånget bedrägeri är i högsta grad osannfärdig, likasom den, att hr Örnell skall vara dömd derföre, att han i flera år döljt samma bedrägeri, desto mera ogrundad, som den åtalade förseelsen med utbytet af förklaringen skedde i Juni och angafs i Augusti månad nästlidet år. Stockholm d. 3 April 1846. J. Caspolin.