Aftonbladet – 2 april 1846, sida 3

se, som jag i förmiddag från henne erbållit. Hon yttrar deri, det hon fruktar att jag kunde vara missnöjd med egendomshandeln, då Felsman troligen endast lånat sitt namn dertill. I denna förmodan kände hon sig, af sitt samvete och äfven af vår äldre bekantskap, föranledd råda mig, att afstå från hvarje deltagande i slottets besittning, helst det ej torde vara mig obekant, att, enligt en trovärdig saga, en svår blodskuld, begången af en utaf mina förfäder, bäftade dervid — och i följd hvaraf det för min familj skulle blifva en:obehaglig och fasaväckande boning. Hennes bror, efter hvilken hon ärft egendomen och som i en liten landtstad, som han valt till vistelseort, förtärt dess reveny, hade en gång vid tillfälle af ett jagtparti tillbragt en natt på slottet, och oaktadt han eldat sitt mod genom vin, råkat i. outsäglig ångest af ett der förefallet förfärligt spökande. Han hade derom gjort för henne en så ryslig beskrifning, att hon redan då fattat beslutet att, i händelse hon skulle blifva egarinna af slottet, för hvad pris som helst sälja det. Alfred skrattade härvid högt. Felsman, sade han, skall säkert betacka sig hos den skrupulösa damen för återgång af det fördelaktiga köpet, hvilket jag afundas honom, oaktadt min goda mor skakar på hufvudet; ty jag är öfvertygad, att det för mig eller rättare för min bälda brud, såsom en Kronburg, skulle lyckas att med kärlekens trollstaf bannlysa alla onda andar från de gamla murarne, ehuru fast fot de än fattat der ... Och den sista af detta namn — inföll Avina i en ton af stilla vemod: