Aftonbladet – 2 april 1846, sida 2

kymmer gå till hvila. Det var alldeles riktigt, hvad jag förmodade. Alfred har blifvit uppehållen på Steinfeld, väl icke genom den unga, sköna fru von Scheller, eller hennes ännu skönare syster,, tillade den berättande halft skämtande, utan genom deras bror, med hvilken han ditkommit. Den unge mannen hade sjuknatunder resan och vid ankomsten till Steinfeld hade hans tillstånd, i följd åf en blodstörtning, visat sig så betänklig, att Alfred icke kunde besluta sig till att lemna honom. Men i morgon hoppas han att hos oss inträffa. Således alitid ovisshet, sade Alvina, i det hon emottog den henne räckta biljetten, egentligen för att uppsöka helsningen till fästmön. Väl fann hon den, men icke tillfredsställande, och efter hennes känsla var beklagandet af det fördröjda återseendet icke nog lifligt. Hon yttrade derom ingenting för tanten, och tadlade sig väl sjelf för sin oförnöjsamhet, men förmådde icke bekämpa den. Möjligheten att Alfred icke återvände med den förra värman stod hotande för hennes ögon, och i stället för att modigt hejda denna tanka, såsom ett fantom, lät hon den närma sig såsom en qväljande demon. Alfred hade på sednare tid icke skrifvit så ofta, som i början. Hans ofta genomlästa bref blefvo under den sömnlöst tillbragta natten ännu en gång pröfvande och jemnförande; framtagna. Endast vänskap, broderlig :tillgifvenhet fann hon deri uttalade, och vid denna nedslående upptäckt ingaf henne den jungfruliga stoltheten föresatsen, att icke för den kallsinnige visa sitt kärleksglödande bjerta eller genom förekommande förnedra sig, och att, ge-