Aftonbladet – 1 april 1846, sida 1

—m— mewemweeweexmm—c—ÖÖ Preussen och Österrike hafva icke på samma sätt behandlat allmogen i de delar af det fordna Polen, hvilka fallit på deras lott. Preussen bar tilldelat alla samhällsklasser lika rättigheter inför lag; lagskipningen har varit densamma för hvar invånare. Österrikiska styrelsen bar gjort tvärtom; hon har bibehållit alla de afsöndringar medborgare emellan, som funnos i landet före delningen. Utrikes mimstern bar sagt att. Osterrike förbättrat den mindre förmögna folk-klassens ställning; jag tycker icke detsamma; ty den har hvarken afskaffat lifegenskapen eller de godtyckliga dagsverksskyldigheterna. I ett visst hänseende har Österrike utan tvifvel tagit allmogen under sitt högn; men utan att ändå förläna den några rättigheter. Härigenom har hon blott väckt dess ovilja emot adein. Medan preussiska styrelsea bebandlat alla lika, har den österrikiska endast fostrat den ena s:mällsafdelningens hat emot den andra. Enligt min åsigt härleder sig bönderaas förfarande icke från deras tacksamhet emot österrikiska styrelsen; utan derifrån att de funnit sig olyckliga genom upprätthållelsen af ett samhällsskick, som nu mera är föråldradt. Af denna orsak har galliziska allmogen rest sig emot galliziska adeln. Hvad de omtalade blodbaden beträffar, så är ryktet derom, ty värr, alltför sannt; och de sedmaste underrättelserna gifva till och med anledning att anse det snarare såsom miidradt än såsom öfverdrifvet. Maugin. Markis-de Castellane har bestämdt motsägt utrikesministerns förklaringar. Härtill Kan läggas, att enskilda bref bekräfta vederläggningen, och att tidningår, som genomgått styrelsernes censur före utgifvandet, bekräfta den. Preussens Allmänna Tidning svarar belt och hållet emot Frankrikes -Moniteur; alit hvad. som införes deri, har förut genomgått styrelsens granskming; hvad denna tidning innebåller om facta, upplyser derföre hvad preussiska styrelsen tror: m:Denna styrelse betraktår som sannt, hvad den tillåtit att berätta om österrikiska styrelsen. Österrikiska styrelsen förutsåg det som skulle inträffa; den fruktade en statshvälfning i Gallizien; detta har blifvit erkändt och Kusgiordt. I Kölns tidning läste man härom från Österrike, redan d. 3 Februari, följande: Man väntar i Gallizien ett uppror. Austiftarne genomila landet; man utsprider Upprorsskrifter; u-. tan omsvep predikar man myteri De välsinnade invånarne sväfva i lifsfara; men styrelsen är på sin vakt; imedlertid hänföres det aristokratiska partiet lika mycket af uppviglingen, som det demokratiska. Man erinre sig nu, att de tyska regeringarne vanligen bruka att på detta sätt, g-nom sina tidningar, gifva vinkar åt hvarandra och åt folket; också uraktlåter hela Europas dplomati aldrig att taga kännedom af tyska tidningarnas innehåll. Man hade sålunda tillkännagifvit för samtliga europeiska styrelserna, att ett uppror hotade i Februari, men att ingenting vore att befara deraf, emedan Österrike egde kunskap derom på förhand. Det är följaktligen medgifvet att Österrike icke var ovetande om sammansvärjningeu. Hvad gör då Österrike, i stället för att, likt Preussen, hejda utvecklingen? Den låter upproret bryta ut, och sätter pris på två samhällsklassers hufvuden ! Nej, något så svart ges icke i den sednåre tidens häfder. Sådana dåd förtjena så mycket mer att brännmärkas, som de härröra från en man, hvilken vi äfven i dag hört lofordas, och som man sökt framställa såsom den förste statsman i Europa. Hvad? Att betala allmogen, för att hänföra den till illbragder! Att sätta ut pris på medborgares bufvuden! Må man överskåda alla revo:utionernas. skiften, och man skall ej deri träffa någonting så hemskt, så ohyggligt, någonting så vedervärdigt för en fransmans känsla.n köer tn örten —