Aftonbladet – 1 april 1846, sida 1

personer, som varit vittnen till blodbaden. Jag frågar om icke franska tribunen bör protestera mot dylika missdåd, och om de mona:kiska styrelserna böra låta rysligheter af sådan art undslippa deras klander. I hvad ställning skulle vi råka sjelfva, om Frankrike ej framträder först med en så beskaffad protest? Jag har ej här uppstått för att försvara polska insurrektionen; icke ens för att deröfver fälla ett omdöme. Jag har begärt ordet blott i mensklighetens allmänna intresse. Jag framställer anmärkningar emot ebb factum, som jag är öfvertygad om att styrelsen måste ogilla, ifall det bekräftar sig... HvVilka upplysningar är minis:eren i tillfälle att lemna oss om livad som har händt? Hvad ämnar: den företaga, för att hindra våldet att träda i lagskipningens ställe? Huru mycket är sannt om detta bondkrig (ja2cquerie), hvars hemska omständigheter de tyska tidningarne: berätta, och om denna prisutsättning på-adelsmäns och presters hufvuden ?, -— Härpå svarade Guizot: Bland de frågor, som den aktningsvärde talaren framställt, är den, hvarpå han lagt särskild vigt och ansett som väsendtligasts af helt och hållet politisk natur och angår en utländsk regering; j2g kunde af. denna orsak undandraga mig allt svar derpå. Jag gör det likväl icke; jag skall tvärtom säga kammaren hvad jag vet och tänker derom. Jag får således förklara att om de facta, som den hedervärde talaren anfört, hade sin rigtighet, så skulle jag ej tveka att beteckna dem som beklagansvärda och brottsliga. Att framkalla en sambällsupplösning för att mota en politisk fara, skulle vara enmissgerning. Upprorsmän bedrifva sådana bragder; :en ordnad styrelse skulle ej kunna utöfva dem. Men oaktadt de efterforskningar jag anställt, och i trots af den no grannhet, hvarmed jag genemgått alla de berättelser, som kommit mig tillhauda, har jag icke förmått upptäcka någonting af hvad den hedervärde talaren förkunnat. Det är väl möjligt att rykten af dylikt innehåll kunnat upprepas i tidningar och spridas genom enskild bretvexling; men för min del har jag ingen anledning att sätta tro dertill, och deremot alla en sansad mans skäl att förneka dem. Den hedervärde talaren vet måhända icke, att man ej) behöfver söka förklaringen öfver galliziska böndernas uppförande i några brottsliga uppviglingar. Sedan storhertigdömet Posen kommit under Preussen, ochGallizien under Österrike — eller på -en tid al 74 år — hafva begge regeringarne sökt förkofra landets och allmogens välstånd. Hvad Preussen beträffar, så är det allmänt bekant, att allmogens i Posen belägenhet har blifvit bättre, att bönderna derstädes endast äro underkastade landets allmänna lagskipning och befriade från det feodala förtrycket. När upprorsförsök blifvit gjorda mot preussiska styrelsen, så har allmogen vägrat deltaga deri, derföre att. den finner sig belåten med den nuvarande samhällsordningen, och inser att den är i en lyckligare belägenhet nu, än under den styrelse, hvars minnen upprorsstiltarne sökt återlifva. Detsamma har äfven inträffat i Gallizien, hvarest Maria Theresias och Josef I:s tagstiftning helt och hållet förändrat allmogens ställning. Före dessa lagstiftningsåtgärder lefde den uteslutande under jordägarnes godtycke; nu mera kan den vädja från detta herremannavälde. Häri ligger den stora och verkliga orsaken, hvarföre uppmaningarne till myteri blifvit aivisade. Det bar ej skett derföre, att styrelsen utfästat 235 francs för hvart hufvud; allmogen bar ej blifvit hänförd genom de förhatliga förutsättningar, som man här förespeglat er, M. H. — Nej; det har skett derföre, att allmogen funnit sin närvarande belägenhet bättre, oen ansett troheten emot sin öfverhet som en l pligt. Derföre har den handlat. Jag skall vidare upplysa, att redan innan mjteriet och dess utgång vorv kända, yttrade österrikiska regeringen att hon befarade ett bondeuppror emot adelsmännen, och att hon, innan den poitiska frågan hunne afslutas, torde finna för sig en fråga om den inre samhällsordnin-; zen, jemte nya svårigbeter Innan nigon afi de förutsättningar, hvarom den hedervärde taj laren erdat, ännu kunnat uppkomma, hade furst! Metternich, med bekant skarpsynthet och förutseende, beräknat utgången, och meddelat mig sin tanka derorh. : J2g har icke åtagit mig den eller den ut-ls3 ländska styrelsens försvar; men jag anser miglt förbunden att bekräfta det verkliga faktiska förbåliandet, och det är derföre jag afvisar del; be-kyllniogar, som man framkastat i anlednine Il af händelserna i Gallizien. I Markis de Castellane. Jag ärnar icke här, C k uttrycka milt deltagande för olyckan, min aktning för rättvisan; jag vore då blott en tolk af denna församlings gemensamma känslor, och jag har ej b:hof att tillegna mig ensam hedern t af desamma. ... Men man har väckt en fråga ln om facta; och när någon af kammarens ledamöier kan till följd af sin ställning eller tillfäl-d iga förhållandex meddela särskilda upplysninfn sar, är det hans: pligt att ej dölja dem för kam-!n naren. Af deana anledning begärde jag ordet, V är utrikes ministern framställde Preussens och!n ös t RISE vm RVSAnY OO I FET BST rv