Aftonbladet – 31 mars 1846, sida 3

I LCHOTIISICH HTHGtGIRlys SUN 2NCUICIUAG ar al, CH Iså episodisk: natur,-att, hans befattning i pjesen inskränker: sig vtill en ändamålslös: kärlek till I Henriette och ovälkomna tillkännägifvanden för TI publiken. Grefven, ehuru -en hufvudperson i Ipjesen, är hvarken god eller. elak, hård eller vek, endast: en -högboren :bete, hvars exemplariskt dumma försök attsnärja Henriette gifver ett .skäligen. klent begrepp om hans beprisade J diplomatiska talanger. Denna pGemeinheit, Ihvilken, såsom vi anmärkt, är ett commune bonum hos alla i handlingen egentligen deltagande personer, ger det hela en något frän bismak, och upphäfver tillika kontrasternas effekt, som just i denna pjes kunnat anbringas i ej ringa mån. . Det är nästan blott den lifliga dialogen och de. i musikaliskt afseende ofta väl anlagde situationerna, som förråda Scribes öfvade hand. ; Äfven Aubertycks varit mer än vanligt angelägen om att så snart som möjligt komma från sitt -bestyr med Ambassadrisen,. Såsom vi ofvan antydt,. han har förnämligast-utstyrt henne med muntra dansmelodier, hvilka samtligen ega frisk . och -Hfligz-rytm: en egenskap; som: alltid står Auber7till buds, och, i det den förskönar hans bättre verk, tillika räddar -hans sämre från fullkomlig undergång. Uttrycksfulla, nya melodier; intressant harmoniskt arI bete, höra till undantagen; djupare anlagd kaIrakteristik saknas nästan alldeles. Afven de humoristiska momenterna, som eljest-i så hög grad lifva Aubers arbeten, äro här sällsynte: bland dessa nämna wi företrädesvis terzetlten i 2.dra akten vid såvpglektionen, som grefvens syster ger den efter-henrnes förmodan i sångkonsten: mindre bevandrade Henriette, Librettisten har här: gifvit kompositören goda materialier vid banden, och denne har begagnat dem med en: vis comica2, som gör detta nummer till en af de få glanspunkterna i musiken. Dock var utförandet ej nog lifligt för att åstadkomma den åsyftade effekten. — Afven. den qvicka qvintetten i 4:a akten eger dramatisk hållning, och synnerligast utmärker. sig hör Henriettes solo (Oss bimlen har på andra punkter ställt) genom enkel, intressant melodi och bättre harmoni än man här. eljest. påträffar. — Henriettes-cavatina vid slutet af samma akt bör nämnas såsom ett bland de bättre numren: den är, såsom det höfves en primadonnas aria, bravurI messig, har rytmiskt lif, men är ej fri från maner. Vi underlMa revyn af de öfriga numren, såsom troligen af föga intresse för läsaren: Hvad operans exekutign vidkommer; så försporde vi i det hela fögå lif och friskhet, och ej alltid mera ensemble än hvad som icke gerna kunde -undvaras.: Från dessa anmärkningar gjorde dock fru Bock och herr L. Kinmansson (Henriettes tant, och teaterdirektören) förtjenstfulla undantag genom: sitt serdeles jemna och väl nyanserade spel; äfven äro dessa roller af librettisten behandlade med något mera omtanka än de flesta öfriga. Denne teaterdirektör är — i förbigående sagdt — dessutom en filolog, för hvilken vi hysa all :respekt: han talar nemligen svenska; blandadt-med italienska på -bruten franska. Denna öfverlägsenhet i språkkunskap tyckes imedlertid ej i lika grad delas af librettöfversättaren,som påtagligen icke märkt, . att impressarion — italienare till nation — endast på franska -scenen bör bemöda-sig att förvandla sitt italienska till franska. Hos oss äro dessa gallicismer alldeles olämpliga. — Hvad de egentliga sångpartierna vidkommer; böra vi erkänna, att fru Gelhaar (Henriette) med mycken-omsorg utförde sitt ansträngande och med bravurrulader rikligen utstyrda parti, förnämligast i soloställena och lyckades -desto—mera häruti, som hennes röst under sin långa hvilotid vunnit betydligt i kraft och friskhet.: Uti ensemblerna inställde sig ett par små distråk? tioner, som dock aflupo utan .serdeles menliga följder. — Mamsell Fundins individualitet ville ej rätt barmoniera med den: stela ultra-aristokratiskav-grefvinnans. partis-som bon fått sig. tilldeldt, hvarföre mamsell Fundin, öaktadt sin icallmänhet korrekta sång, icke lyckades riktigt vid detta. tillfälle. ,— Mamsell Torslow gaf den intriganta Charlotte medledighet och sanning, och höjde rollen mycket genom den skalkaktiga ton; hvari -hon ständigt böll den: Hennes sång röjde, i synnerhet uti kupletterna i första akten, en god uppfattning. — Hr Walin (grefven) representerar medlika litet illusion en illparig tysk diplomat, som bi F. Kihmansson fordom. en. dignitär från Beelzebub; hof. Hos: båda röjde tydligen hvarje åtbörd, hvarje ton, huru fjerran alla de illfundiga -spratt,-som de borde. föröfvaj lågo från dem. Att hr Walins;sång icke utmärkte sig synnerligen genom dramatiskt lif, kan man i det hela tillräkna bonom. lika litet som hr Strandberg, emedan deras partier föga uppmuntrade dem dertill: — Sådane operor, hvilkas roller endast af exekutörernas : talang kunna -hemta sinrelief; borde man icke upptaga på vår scen, då man ej af alla sångare billigtvis-kan begära :sen Jenny Linds (ofta nog missbrukade) förmåga att förvandla: vatten i vin. Imedlertid förmoda vi, alt den motgång, som: det-mindre 1y ckliga valet af närvarande Operas tillskyndat vår scen, i någon mån skall godtgöras genom en annan Auberisk sångp;jes, Sirenep), som lärer komma -— och AV -— a 8 TK Yr-— pr att gifvas sednare på våren; och; -efter hvadl. som derom förljudes, skall både till text och musik : vara Ambsassadrisen betydligt öfverUn