Aftonbladet – 31 mars 1846, sida 3

RR JFANMI GUTE BEMER, me oe a ån ng RE SN NR gen af densamma mera uppretat än förbättrat oss, och dess ändamål .skell aldrig vinnas, förrän en mätmoder framför allt visar känsla för en tjenares tunga lott,. och sedan med vänlighet och billighet tillhåller henne. dess .skyldigheter, och, måtte ru denna förklaring förlåtas oss stackars Tjensteflickor. (Den på Aftonbladskontoret erlagda betalningen för denna artikel kan återfås hosredaktionen.) TEATER. AMBASSADRISEN. OPERA AF AUBER. Huruvida denna opera, som vår scen nyligen tillegnat.sig, är att. räkna som en vinst för densamma, eller ej, är en fråga af icke dess qvistigare art, än att publiken redan vid pjesens andra representation lyckades lösa den, och de många lakunerna i salongen vid samma tillfälle recenserade med ett vältaligare språk, än det vi kunna hoppas prestera. Librettens innehåll är följande:Den älskvärda Henriette, primadonna vid en viss Signor Fortunati trupp i Mänchen, har hos preussiska ambassadören, grefve Wahlbergh, väckt en häftig passion, som omsider nödgar honom ätt erbjuda: sångerskan sin -hand, --dock --ej innanhan gjort. åtskilliga mindre nobla försök att utan denna uppoffring ernå sitt mål. Den sköna kan ej längre motstå en så ståndaktig . kärlek, och följer jemte sin tant grefven till Berlin, der hon tillen början vistas hos hans syster, grefvinnan von Westerburgh, som tror henne vara af förnäm. börd, emedan grefven måste dölja hennes verkliga stånd intill dess konungen samtyckt till giftermålet; Den glada näktergalen ledsnär likväl snart vid att hållas insperrad i bur, och synnerligast riktas mot den aristokratiska ,grefvinnan miånget spetsigt epigram at den sarkastiska Henriette. Vid denna tid inträffar den trupp, hvilken. Henriette fordom tillhört, i Berlin, och: deribland: äfven dess nuvarande primadonnå, Charlotte, hvars bekantskap grefven fordom ej utan. betydlig framgång kultiverat: en gång var det ock min -tur,, : utbrister, hon vid minnet häraf: I ett olyckligt ögonblick upptäcker hön, alt grefvens trolofvåde ej är någon annan än hennes fordna kamrat på tiljorna, och hennes. fallenhet för intriger. tillåter henne ej försumima tillfället att så ogräs bland hveten. Hon begär en såkallad 2udien3 hos grefven sammå afton, dock j i hans rum, utan på operan i hans griljerade loge, och. bennes skrifiliga supplik bärom råkar, ionan den kommeri grefvens händer; att falla i Henriettes, Grefven-är ej den man, som vägrar audiers af.sådan beskaffenhet: den-beviljas, men. medför. ock för Charlotte nödvändigheten att få en:katarrb, somursäktar hennes uteblifvande från scenen, der hon samma afton skulle uppträda som; primadonna. Impressarion, underrättad om katarrhen, som görshonom omöjligt att gifva Sultan Mizapoufp, hvarpå han byggt stora förhoppningar, klagar än nöd för Henriette, och denna, som nu inser, hvilken. svag, karakter hos hennes-älskare döljer sig under den glänsande ytan,besluter alt bortkasta den toma: högheten och återvända ull det-gladay fria konstnärslifvet.På aftonen infinner sig grefven riktigt i den griljerade logen till sitt iete å tåte med Charlotte, som på förband glider sig åt publikens raseri vid tillkännagilvandet att hon ej skall uppträdasPruppens förstå tenorist, Benedikt, framträder också på scenen (hvilken synes genom logegallret): bans ursäkter för -Cbarlottes utebliivande mottagas med stor vrede, hvilken dock förbytesi lika stårk acklamationy då -han: tillägger, att en nyss anländ primadonna från Paris skall öfvertaga. hennes parti. Charlottes bestörtning delas ännu högre grad af grefven, då han igenkänpet debu-anten: det är Henriette, som uppträder! biallet.tilltager, allt djerfvare framblixtra bravur-ruladerna, hon gör -fanatismo, -och efter aktens slut inträder hon jemte den lycklige impressarion i grefvens loge. Med förakt tillbaka visar hon den ångerfulles böner om tillgift, slungar de; dokumenter, som tillåta giftermålet och försäkra henne om grefvens halfva förmögenhet, söniderslitna för hans fötter — och återvänder på skådebanan för attskörda nya lagrar. Hade någon mindre lättsinnig författare än Scribe behandlat detta. ämne, så skulle möjligen ett ganska godt drama kunnat framgå derur: Konstens konflikt med, och slutliga triumf öfver .konveniensen striden mellan snillets och bördens adel andens segerrika kamp mot murkna samhällsformer: — hvad är detta annåt änsea liten scen ur det stora verldsdramat, som stidea. uppför,soch hvars fullföljande! går i arf från generation till generation? Utan tvifvel hade ett sådant ämne ock förtjent ett bättre