Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 3

till sin sonsförmyndere och till rådgifvare al!t förefallande. Han gladde sig med :henn öfver: Alfreds växande -böjelse till Alvina; oci att han redån vid femton år anhöll hos mödrer om sin lilla kusins hähd; och efter erhållet b: fall, med barnslig vigtighet, kallade sig för hen nes brudgum. Fru von Dalen hade icke för summat något, som hörde till utbildning a den hvlda flickans sköna natursgåfvor. Henne böjelse för Alfred syntes djupare än hans, ty ehuru mycken kärlek han än uppeuvbarade fö den Tförlofvade, förmådde ban likväl icke at uppoffra önskningen att, före ingåendet af de ljufva bandet, några år skåda verlden. Felsmar var härvid icke alldeles utan skuld, ty frår den inspirerade berättarens läppar om Grek. land hade Alfred redan som gosse insupit be gäret att få företaga en resa dit. Genom Kin; studier i ungdomsåren invigd i den klassiska iardöps under, vann bans trängtan dit allt fastare grund. Den faderlige vännens meddelan: den erböllo ett nytt behag, då han, förledd a minnets hänförelse, inblandade historien om sir kärlek i den blomstrande skildringen, naturligen icke i allt öfverensstämmande med verklighetep.. Den liflige åhöraren gaf honom dervid i ungdomlig medkänsla löftet,att, efter erhållen anvisning, uppsöka de intressanta ställena :ochderifrån till honom återföra , några reliker; Baronessan ville väl i början icke höra talas .om någon resa till Grekland; dock smickrade det hennes ofta yttrade fördom emot Frankrike, att hennes son icke hyste någon lust att företaga en tour dit. Afven Alvina öfverensstämde häruti. Det syntes henne mera trö