Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 2

sättning att han blifvit smärtan trogen, som fört honom att i döden återförenas med den oförgätliga makan, stärkte honom i öfvertygelsen, att han skulle försynda sig emot vännens skugga, om han motsade denna åsigt. Fru von Dalen, som bhjertligen önskade att vara den älskade brodrens trogne vän nyttig, talade derom med sin man, hvilken genast var beredvillig att erbjuda honom en anställning på sina egendomar. Felsmans kamerala studier gjorde bonom dertill skicklig, och lyckan af ett betydligt arf, som tillföll honom, utvidgade snart hans verkningskrets. Hans gynnare anförtrodde honom förvaltningen af alla deras egendomar, hvilket fick ett högt värde genom det vänskapliga förbållande, hvaruti han stod till den ädla familjen. Nu syntes honem uden vara inne, att sjelf sörja för Helenas uppfostran och att få grauja om Al bennes närvaro, Den lilla var nu fem år, och friherinnan hade lofvat honom, att med moderlig uppsigt låta henne uppfostras och undervisas gemensamt med sin brorsdotter, II. För att bereda fru von Erbach på sin ankomst och ändamålet dermed, skref Felsman till henne och 2nträdde någon tid derefter resan till bennes på längre afstånd belägna boningsort. Han var beredd jå, att hon ej med särdeles nöje skulle se hans ankomst och beträdde derföre, icke utan en viss oro, hennes tröskel. Han emottogs likväl vänligare, än ban väntat, men beklagligen med den nedslående anderrättelsen, att Helena sedan några dagar