Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 1

4 ee — Nej, nej. svarade Alvina, var utan: oro i detta-fall; ty jag tror-mig-ha gjort-den upptäckt, att Helena intresserar sig för Gabrielas bror — och äfven faller det mig in, att hon nyligen yttrade, att den unge S:t Auban troligem skulle göra Alfred sällskap. hit. Ser du, mitt. barp,. sade fru von Dalen, i det hon steg upp för att lemna rummet, ,så bafva. vi, efter lång omväg, återvändt till utgångspunkten af min förmodan. Låt oss förblifva. vid theorien, och vid. alla tvifselaktiga ting förutsätta, ett. naturligt .sammanbang och a bida en lika naturlig upplösning.n Jay den som vore utrustad med så mycken godtrobet, så mycket tålamod! tänkte Alvin2, då hon såg. efter tanten, som redan var nere på slottsgårdea i;samtal: med slottsförvaltaren. Felsman — så var dennes namn — njöt sedan flera år friherrinnan. von Dalens oinskränkta förtroende, och med. fullkomlig rättvisa värderade; hon honoin såsom en bepröfvad vän. Han hade varit. detsamma för hennes bror, Alvinas far, med hvilken han blifvit uppfostrad och hvilken. han var så broderligt tillgifven, att, ban ej öfvergaf denne, då han, i öfverspänd smärta öfver förlusten af en älskad maka och för att på ärofullt sätt bortkasta bördan af ett glädjelöst Nf, beslöt att begilva sig till Grekland, för att der dö i striden för fribeten. Men ieke så snart, som den olycklige hoppats, fann ban döden på den klassiska jorden. Den skulle dessförinnan öfva sitt farliga välde öfver främlingen, som trodde sig väpnad deremot, och i denna sin förmenta kraft förrättad underjaf tapperhet. Snar: blef hans nam