Aftonbladet – 28 mars 1846, sida 2

Tafvasson och drängen Per Pehrsson, erkände, den förre att ban, för att framdeles undvika till! den aflidna enkan utgifva vissa smärre undantägsförmåner, fattat beslutet rödja henne ur vägen, och att, efter att för Per Pehrsson hafva yttrat att han gerna såge det svärmodern låge i ett tre alnars hbålv, och erhållit det svar, att sådant ej vore farligt,, Per Pehrsson, emot utlofvad vedergällning af 40 rdr res, hvaraf han straxt erhållit 4 rdr, åtagit sig verkställa denna hans önskan, och derföre genast om aftonen den 49 sistl. Januari begifvit sig in i enkans stuga, der hon spann vid ljus, först samtalat med henne i likgiltiga ämnen, se-dan förebrått henne hafva keskyllat honom för stöld, samt, då hon sådant bestridt, fattat uti henne och med handen strypt henne, hvarefter han lagt henne i sängen, släckt lampan och aflägsnat sig; om morgonen hade Jöns Tufvasson funnit henne död, men grannarne, som sett henne dagen förut, misstänkte dödssättet, emedan svärson och svärmoder alltid lefvat i osämja. — Per Pehrsson, en vanartig yngling, har som barn rymt från sina föräldrar och först efter 7 års frånvaro återkommit, har, redan 20 år gammal, aldrig begått Herrans H. Nattvard, och alla försök att hos honom inplanta ens första begreppen om kristendom och religion hafva varit fåfänga; han bekände också sitt brott med liknöjdbet och utan ringaste änger, endast med den förevändningen, att han trodde, det han skulle begått sig,. — Jöns Tufvasson, som till en början förnekade all delaktighet i brottet, bragtes, genom domarens ihärdiga och verkligen nitiska bemödanden att få detsamma uppdagadt, slutligen till bekännelse. (H. P.) varen