Aftonbladet – 27 mars 1846, sida 1

maskeradbalen. Jag emottog brefvet, med löfte att öfverföra det till er. Vid ordet fattig, glänste genast i fru Nicolais ögon en stråle af deltagande, af intresse; Hon emottog utan betänkande brefvet, hvilket hon i början med ett slags skygghet betraktat. Åh jag måste nödvändigt ditn, yttrade hön, sedan bon, nedlutad i logen, genomögnat papperet. Jag hoppas ni icke förgäter, att ni har bär en riddare, lika villig som skyldig 2tt följa er öfverallt, hvart ni behagar bestämma., pMen kanske ni finner det alltför afskräckande, om jag säger er, att min pligt kallar mig till en fattig, en döende. Det är kanske bäst, att jag afvaktar min mans återkomst. Abl min fru! Qui donne aux pauvres, pråte au Dieu. Nekar ni mig att få vara delaktig i er välgerning? Mitt ekipage står ju färdigt. Det vore ljuft att återvända bland nöjets yra dansar med medvetandet af ett lättadt bekymmer, af torkade tårar. Men som ett minne af detta ögonblick, af en god gerning, öfvad tillsamman med den !jafvaste, den huldaste af qvinnor, tillåt, att jag utber mig få behålla den der lilla biljetten! Den skall hädanefter för mig bli en belig relik. Ah! herr major! det är det minsta, hvarmed jag kan erkänna er chevalereska uppoffring af maskradens nöjen, endast för att följa ett frunummer till en torftig dödssäng. Vi hafva af kännare höst påstås, att kolen i helfvetet skola lysa med en alldeles egen glans. En mörk eld, närbeslägtad med denna glans, ågade i Törnekrantzs öga, då han af fru Nico