UTDRAG UR ETT YTTERLIGARE TAL AF SIR ROBERT PEEL, RÖRANDE TULLFRÅGORNA. (Slut fr. gårdagsbl.) Sedan sir Robert erinrat om några delar af hr Huskissons tal år 41826, som visade huru innerligt öfvertygad denne minister varit om nyttan af sitt förslag, fortfor han: Skåden nu på verkningarne af detsamma. Jo, ifrån att Frankrike alltid skrutit af sin öfverlägsenhet i sidentillverkning, hafva vi nu, på sista året, till sjelfva Frankrike utfört mera sidenvaror, än vi något enda år under prohibitivsystemets tid utförde till hela verlden (hör, hör!), och det finnes ingen gren af vår fabriksflit, i hvilken ej samma verkan af samma orsak är synbar. Jag kan bevisa det i all väg. Ar 4842 föreslog jag nedsättning i tull på utländsk fjäder. En handlande i Cork kom till mig, högst förfärad, och försäkrade att denna åtgärd var den grymmaste och mest hårdbjertade, som någon menniska ännu påhittat (skratt). Alla som hade att göra med fjäderbandeln skulle ruineras, Irland lida ofåntligt, 0. s. v. Tullen blef likväl nedsatt och jag har nu emottagit ett bref från samme bandlande, hvari ban erkänner att han varit alldeles vilseförd i saken; ty han hade förut blott årl. upphandlat 4100 tons fjäder från Irland, efter 4 per stone, men pu, fastin ban från Ryssland m. fl. örter infört 2350 tons, hade han kunnat från Irland uppbandla 4350 tons och betala der fjädern med 2, sh. sterl. mera pr stone,. Så bar den saken slagit ut, i stället att tillintetgöra min väns handel och ruinera I-land. Deremot omtalar han nu sjelf, att de som mest sälja till honom fjäder äro grufarbetarne i Cornwall, hvilkas ställning under dessa åren blifvit genom den förökade förtjensten så förbättrad, att i stället för det att förut man aldrig såg en fjäderbolster hos en sådan arm familj, har detta nu; blifvit der en alldeles ej sällsynt beqvämlighetsartikel. Ämnet är väl trivialt, men jag bar trott mig böra omnämna förhållandet. Och nu, vid åsynen af dessa facta, kunnen j väl gå att gilla en kortsynt, trångbröstad, fördomsfull, ofördragsam politik? Skall man längre hota miz med, att j viljen sätta eder emot mig, och förvägra hvarje slags nedsättning af orimliga tullsfgifter? Nej, j kun: nen ieke vara så bedårade. Jag vågar i detta afseende utmana eder. Slå upp eder egen tids historia. Se tillbaka på landets, sedan trettio år, såväl hvad den rörer kolonierna, som moderlandet, och jag trotsar eder att finna ett enda bevis uppå, att hvarken tillverkare eller förbrukare blifvit lidande genom frånträdande elier eftergifter af prohibitivsystemet. Låten-mig få bedja eder om, att upptaga till betraktande denna fråga, med känslor som äro förenliga med dess storbet och vigt. . Skåden den vid det klara, lugna förnuftets Jjus! Misstagen eder icke; låten icke leda eder från rätta vägen. Detta är ingen fråga som rörer förtroende till Hennes Majestäts regering. Lemnom uttrycket derom, om. j så viljen, till ett annat tillfälle, en serskild omröstning; nu är blott fråga, om j viljen fortfara på den redan af eder ÄRR EEE e