än han ånyo fått misshandla och slå bonom, och sparkade sönder det krus han bar, och kommit honom ätt skrika medfull hals och ropa om hjelp. Detta hade den verkan att folk samlades kring gössen och drängen, och. började misstänka, att drängen möjligen kunde vara densamme, som sårat Pettersson, fasttog honom och, upptäckte, att han hette Hjertensson, från: Hyltinge, och förde bonom till-vaktrummet.. Der förmärktes vidare, att Hjertensson var. blödig å högra handen samt utåt lillfingret å nedra delen af den venstra, och efter denna hya upptäckt: affördeman hönom till lasarettet, för att se om Pettersson skulle igenkänta honom. Pettersson, svag och matt af blodförlusten, förmådde det likväl icke. Uppmanad att erkänna sitt brott, sade Hjertenssön, att han möjligen kunnat råka slå. honomp. Samma afton fann : man. .å detrställe, der Hjertensson blifvit gripen; en honom tillhörig blodig knif, hvars blad fanns passa uti det Pettersson tilldelade sår. : Hjertensson insattes nu i fängelse, och påföljande dag, kl. 5 e. m., afled Pettersson, -Då hans lik fördes Tförbi häktet, der Hjertensson sått, föll denne i gråt och yttrade: att det varit en olycka, att?han gjort så illa. i Då målet d.: 8 Januari förstå gängen Hos rådhusrätten i Calmar förevar, nekade Hjertensson til! sitt brott; men samma dag på eftermiddsagen . uppgaf han, under -syrbar rörelse, inför rätten, at! han Hela dagen, då brottet begicks, varit af en så besynnerlig sinnesbeskaffenhet, att han aldrig känt sig sådan. Dessutom Hade Wan varit af starka drycker öfverlastad. Redan förut på dagen hade han slagits med en bonde, afskurit tömmarne till dennes vagn, samt tillfogat honom sjelf, med en hoplagd knif, ett slag, hvaraf åkomma följt... En stund derefter hade han begifvit sig ut i staden, vankat omkring, togit miste om hvar han var m. m., och slutligen mött en okänd karl, som gått rakt emot honom. Dä Hjertensson ej eller å sin side vek -undah; hade de stött tillsammans, och Hjertensson. då upptagit sin knif och tilldelat den obekante ett hugg. Hiertensson erinrade sig likväl icke, om knifven Var öppen eller ej. Isamma ögonblick den ökände föll till: marken hade H. aflägsnat sig och, som han-trodde, lagt knifven uti vestfickan, men efter en stund tappat densamma. Denna bekännelse vidhöll Hjertensson uhder. påföljande rättegångstillfälle, men påstod sedermera att han var till ifrågavarande dråp helt. och hållet oskyldig, .samt återkallade sin bekännelse, under förebärande, att han afgifvit densamma endast för att dymedelst undgå den pinsamma behandling han derförinnan måst uthärda, och som skulle bestått deruti, att hans handklofvar blifvit hårdt tillskrufvade. Ransakningen fortsattes härefter länge, utan att Hjertensson kunde förrsås till en öppen bekännelse, ehuru han beträddes med mångahanda tyetalan. slutligenbörjade man misstänka, att denna hans halstarrighet, hade sin grund i någon yttre. ingifvelse:: Atskilliga bref; som blifvit honom: tillskickade, företeddes Vid domstolen; och man såg deraf, att hans förnekande härledde sig från de råd, han uti dessa bref emowtagit, och att man erbjudit Big att skaffa honom! vittne derom, att han i fängelset blifvit misshandlad och tvungen till sin först afgifna bekännelse. Rådstufvurällen ansåg imedlertid Hjertensson vara, dels genom egen bekännelse, dels genom hvad öfrigt förekommit, såsom bindande omständigheer .m. m., öfvertygad om brottet, och dömde -honom, ati genom halshuggning. mista lifvet: Kongl. Götha shofrätts ham faststäjlt detta utslag; och måjet är hemstäldt till Kongl. Maj:t. Hjertensson är 26 år gammai och har tillförene ört en oklandrad vandel.