stolsmål, utan dessa hänskjötos till statsrå dernes afgörande ensamt, med röstberäkning, på samma sätt, som Konungens högsta domaremakt i egentliga rättegångsärender och brottmål samt vissa besvärsmål nu är uppdragen åt högsta domstoln, på det att den egentliga konseljen en gång måtte odeladt kunna få egna sig åt egentliga regeringsärender, hvilka nog gifva att syssla ändå, om de rätt skola skötas. Men intill dess åtminstone, vore i allt fall en föregående beredning af stor nytta, enär detär antagligt, ja till och med tydligt, att en ledamot vid rådsbordet nu någon gång skall finna betänkligheter vid sti göra alltför detaljerade efterfrågningar, för att icke upptaga Konungens tid alltför länge. Uti de fransyska tidningarna läser man ofta, icke blott att sådana förberedande öfverläggningar mellan konseljens ledamöter der ständigt hållas, utan äfven, att Konungen ofta ser en eller flere af ministrarna hos sig emellanåt, för att rådpläga med dem mera corfidentielt, hvarigenom den fördelen vinnes, att åsigterna hinna sammansmälta och jemka sig efter hvarandra öre den egentligt formella diskussionen deröfver, hvilken allt:d måste gå i en mera bunden ordning. — Tidningen Dagen slingrar sig i dag mycket, i anledning af Aftonbladets proposition att få veta dess åsigt i frågan om närintsfriheten, men lofvar dock att framdeles ej uteblifva dermed. Saken är intressant derföre, att man väl känner Dagens redaktörers, i synnerhet hr Lindebergs tankar allt hittills, i denna fråga, och att mången säkert med en viss nyfikenhet undrar, buruvida efter den nya koalitionen, samma envisa tystnad skall iakttagas i detta ämne, som i representationsfrågan.