Aftonbladet – 23 mars 1846, sida 1

gefär som en gårdvar, hvilken väl ej sjelf rör hvad hvad. man: gifvit. honom att vakta, men ej heller vill tillåta någon annan att röra dervid: då först, när hon står färdig att öfvergifva honom, tyckes han på allvar färdig att reklamera sin Ambassadris,. Grefve Wahlbergh är en Don Juan i försämrad, prosaiserad upplaga. Don Juan visste både att ge serenader och föra svärdet; hans äfventyr voro förbundna med personlig fara; han fängslade på en gång genom tapperhet och älskvärdhet: Grefven vin-. ner sina segrar, egentligen som rik och son mäktig mao. Något lågt och rått hvilar således öfver denna karakter, hvilket möjligen en Sällströms öfverlägsna förmåga att spela intagande rouc, i sin mån, kunnat öfverskyla. I Hr Walins händer lemnar; deremot rollen ett föga tillfredsställande begrepp om tyska diplomatiens nuvarande ståndpunkt å manerens ock hållningens vägnar. Det finns många sätt att ilska; olika älskar man en hustru, en älskarinna, en beqväm hvilstol, en fin middag, ett sodt spektakel, en trogen vän och en trogen hund, men antegligen var Hr Walins sätt att ilska talangerna vid Hr Fortunati trupp icke fullt öfverensstämmande med hvad författarne här önskat. Skulle vi således för framtiden ställa Ambassadrisen: horoskop, frukta vi mycket, att den, genom kräftans tecken, snart drar sig tillbaka från repertoiren, hvarest den, med en annan grefve Wahblbergh, möjligen kunnat räkna på en något längre framtid. Någon lysande lycka har den icke gjort ens i Paris, der änd3