Aftonbladet – 23 mars 1846, sida 1

UTRIKES. UPPRESNINGEN I POLEN. En engesk tidning Morning Chronicle inne: håller följande reflexioner, hvilka synts oss väl förtjenta att återgifvas i öfversättning: Det är nu omkring 70 år sedan en engelsk statsman, vid underrättelsen om Polens första delning mellan trenne af kontinentens fyra stora makter, icke hade någon klokare anmärkning att göra dervid, än att saken såg ganska besynnerlig ut. Så stor var den tidens politiska immoralitet. Nationer förvärfva, lika väl som enskilda menniskor, vana vid orättvisa, och till följe deraf hafva de trenne delande kabinetterna testamenterat åt sina efterträdare, och dessa mottagit, såsom ett häfdvunnet pohtiskt system, fullbordandet af detta verk, som börjades så nedrigt. Vi betvifla högeligen, att några europeiska regeriogar i nyare tider förena sig till vidtagande af en åtgärd, som medfört så mycket elinde bland föremålen derför och så liten fördel för dem sjelfva. Nödvändigheten af deras ställning är den ursäkt, medelst hvilken de hafva velat inför verlden rättfärdiga de mått och seg, de tidtals tagit i ändamål att utrota Po!ens nationalitet; men hvilken ursäkt! De skapa nödvändigheten och framdraga den sedan till sitt rättfärdigande. Vi veta väl, att många författare hafva bemödat sig att bevisa, att delningen, långt ifrån att skåda Polen, var en välgerning för det landet; att bönderna befunno sig i träldom; att adeln, eller med andra ord jordegarne voro en orolig klass, oförmögen att utöfva någon politisk makt; att Polen med sitt illa sammansatta maebineri för konungavalen var i ett anarkiskt tillstånd, som icke kunde undgå att smitta närgränsande nationer och sätta dessa hationers-regeringars lugn och bestånd i fara; — men har delningen förbättrat några af dessa förbållanden? Gilver besittningen af storhertigdömet Posen åt Preussen, eller besittningen af Galizien åt Österrike tillräcklig säkerbet: mot tzarernes rike, som fått den ofantliga ti!lökningen af konungariket Polen, af Volhynien, Podolien och Ukrän. Oaktadt det vid flyktigt: betraktande må se ut som en inre motsägelse, tillägga wvi: är Ryssland sjelf mera tryggadt för att ramla och krossas i stycken, genom dessa förökelser af dess åbäkliga och osammanhängande välde? Genom Polens delning har ett.svärd blifvit upphängdt i luften, hvilket kan nedfalla på hvem soin helst af de trenne: ingen: kan säga hvilkendera det kommer att träffa. För öfrigt har Polens sörjande genius redan till en del fått hämnd; ty om Polen icke hade splittrats i flera provinser utan upprättats till en militirisk monarki, så ir det mer än tvifvelaktigt, att Napolen skulle kunnat sätta upp Österrike mot Preussen och fälla begge i stoftet vid Austerlitz och Jena. Hvad som en gång händt kan hända om igen! Så mycket om de delande makterna; det återstår att se, om polackarne, föremålen för denna nenniskoälskande statskonst, bafva haft någon rytta af förändringen. Hvad skole vi tro, då vi se :polackarne, i rots af omkring suttio års erfarenhet med