Aftonbladet – 23 mars 1846, sida 1

Luc. Kap 44: v. 41. Tyska Soirter på ett Vindsrum, uti Bryggaregränd M 10, hos J. P. Miller, utan betalning — alltså icke å la Suzor. Endast undartagsvis har i en följd af öfver 49 år ell par gånger blifvit emottagit betalding af mera — men aldrig af mindre bemedlade (flera hundrade), som frequenterat undertecknads Tyska Soireer, gifaa i större och mindre skala, alt sedan 4834 — och afgiften för Matineernå har endast varit 42 B bko timman. — Inga mödor eller penningar (ur min. egen ficka) ha blifvit sparda, att göra både Sällskaperna, enligt mina löften, så intressanta, behagliga och nyttiga som möjligt, för gammal och ung — för frantimmer och berrar — för Elever och bjudoa gäster — och, ehuru forföljd och förargad på al!t sätt och vis), barjag ännu icke kunnat blifva fullkomligt ruinerad — mindre modfälld. — Så linge jag lefver, så länge jag är qvar i Stockholm, och någorlunda får. vara i fred häri Bryggaregränd, kommer min lilla, låga, tarfliga Salong, 2 tr. upp. i den unga. rika Baron F—s Vind, hvarje vinter, 4—92-3 gånger i veckan stå öppen för presenterade eller inviterade och i Albumet inskrifna vänner och älskare af Tyska språket och. Tyska Litteraturen — utan all betalning; — — således: inga Fransyska Soirter å la Suzor — ej heller å la Monsieur le Soussignev från Paris — (lika litet Tyska Soirter — hvarken å la Untengezeichnetern eller å la Unterzeichneter) — utan Tyska Soireer å la J. P. MÖLLER från Trondbjem i Norge. ) Hvad ännu mer: — holad af anonyma bref, fom kunnat resa håren på hufvudet af en Fransk Grefve eller en Dito General från Kejsa:etidea — hura mycket mera på en gammal gråhårig Tysk språkmästare! — — Dertill: hyran ökad (25 procent) — beqvämligheten, utrymmet och trefnaden miaskad (50 procent — min tambur nedrilven — miaa ljus i förstagan och trappan (sjelfva upplysningen alltså) ofredad — och min gamla hrunmålade klädhängare —vaktmästaress trogna handJangare utdömd. — Ja! sjelfva klädhängaren, mitt herrskap! som — alltid tyst och stilla, tittande ned från sin höga, hvitmenade vägg, på kommande och gående — så oförtrutet emottog och så redligen återställde miaa firäde Elevers, vänners och gästers tunga, våta öfverplagg — denna stela, brunmålade figurant måsta äfven spela sin icke obatydliga rö! i den här uppförda farce, värdig en Grandvilles pensel — måste maka sig nedfråa den höga regionen, att på gamla dagar dansa Polketta med hjelphustrun, i mörkret, på Baronens trasiga tegelstonsgolf — och har nu i afflon till slut, som herrskapet ser, sökt sig en ny fristad uti Stockholms Aflonblad, der man väl får behålla honom till evärdeliga tider. Hvad mig angår. så tackar jag Gud om jag blott får behålla mitt goda gamla Tyska valspråk: O. I. D. H. L. a NEUE ra, TT —-——