Aftonbladet – 19 mars 1846, sida 2

rer; inom . konseljen ingen lucka i administrationens -leder; — ja till och med Deras M-jestäters besök på prof. Selanders föreläsningar samma dag dödsfallet — notificerades, måste fram på tapeten, för att få det nöjet att anmärka, att vagnarne höllo vid samma torg, der friherre Nordenfalks hotell är beläget, men — icke för att besöka den döde! (Är då sådant annars brukligt från Kungliga personer?) Härigenom får Du tillika ett otvunget tillfälle att visa ett prof på Din fina artighet, genom att yttra, att den lycklige hänsofne, som Du kal-: lar. honom, aldrig nalkades vetenskapernas helgedoro,. Jag lemmar derhän, huru mycken riddeilighet, som ligger i båda dessa anmärkningar, i synnerhet som jag vill minnas, att Du och den aflidne någon tid voro kamrater i samma embetsverk; och då jag i alla fall hittills trott, att Du icke, såsom mången förmenar, saknar hjerta och känsla; men vill i afseende på den sednsare fästa Din uppmärksamhet derpå, att om Nordenfalk icke ezde en sådan lärdom och djupsinnighet, som den Du sjelf samlat i de tempel Du besöker, så hade han dock goda studier: och en för sitt fack behöflig embetsmannabildning. Om han offrade mycket på konstalster; vet jag icke; men väl, att han onitälskade mycket för förbättringar 1 landtbruket, och nedlade derpå allt hvad hans stora tillgångar medgåfvo, hvilket obestridligen bade den fördelen, att gilva arbetsförtjenst åt ett stort antal menniskor. Härefter kommer Du till Wirsön. Hvilken motsats . mot det föregående visar sig icke här i Din skildring om, huru Thronföljaren -den ena dagen och Konungen den andra sutto hela titomar vid sjuksängen, mellan fyra ögon med den döende, mindre kanske för att hugsvala honom med deras bevågenhet, än för att upplysa sig sjelfve af bans sista råd, — Jal målningen stiger snart sagdt till en förgudning, då Du härefter berättar, att medborgare af alla stånd med ängslan sporde hvarandra, hvad nu skulle blifva landets öde, hvilken stark hend skulle fatta tyglarna, hvilken skieklig band tråden, som ledde genom :statsförvaltningens labyrinth; huru hans död spridde häpnad öfverallt och en publicist utbrast, att en af de skönaste juveler fallit ur Sverges kronax m. m. Man måste tillstå, gamle bekante, att eburu stor förmåga Du är känd att öga, att kunna spela upp Din egen inbillningskraft till hänförelse åt hvad håll som helst, när det gäller, så är Du bär makalös. Hvem kan först och främst den der omtalta publicisten hafva varit? Månne tilläfventyrs Du sjef, eller den famösa Jurnalens, eller kanhända Stockholmspostens utgifvare, eller Granskarens? Kära Dul låt oss få veta detta. Eljest hafve vi lyckligtvis erfarenheten för oss, att Sverges öde icke blef värre efter Wirsens död, än förut, och de häpne medborgarne) lära äfven snart sansat sig. — Hvilka storverk den ryktbare mannen utråttade för fäderneslandet, vet jag just icke:heller, annat än alt han gaf en förändrad organisation åt statskontoret, som lade beslutanderätten i chefens händer ensamt och tillskapade en räkenskapsföring, som är. så klyltig att ingen kan taga reda derpå, hvilket bäst kan inhemtas af de sednaste revisorernss anmärkningar i detta hänseende: Det är äfven bekänt, att i följd af sakernas framskridande sedan den tiden, kan man numera icke läsa åtskilligt al Wirsens yttranden i finanserna på Riddarhuset, utan att förundra sig öfver den menlöshet hos mängden, som gjorde att dessa anföranden, i hvilka förekommo så många och betydliga misstag, kunde då väcka uppseende såsom en produkt a Stor sigter. Slutligen torde Du sjelf bäst veta den rätta orsaken, hvarföre högstsalig Konungen besökte Wirsn under dess sjukdom, och uppehöll sig med honom mellan fyra ögon: åtminstone tror jag att Du vidnågot föregående tillfälle försökt gifva vissa vinkarderom i någon af Dina skildringar ur det infe af dagens historia; men föreställningen att Carl Johan satt qvar, ännu vid hans dödssäng för att hemta rå, är i alla fall icke mindre sublim. Att åter 1 rovföljaren, d. v. s. nuvarande Konungen, hade någon långvarigare töterå-tete med Wirsen under-samma tid, är en uppgift, som jag, med Din benägna tillåtelse, tror vara ett-spratt af Din fantasi. Dylika detaljer äro imedlertid, för en man som ser så i stort, som Du, endast bagateller; det Tvigtiga ligger i sjelfva syftningen af. jemnförelIsen, att just nu få uppfriska och upphöja minInet af en bland de steiaste byråkrater, som funnits i vårt land, och en af det konstitutionella Isystemets mest. afgjorda motståndare, för att -Idymedelst få nedsätta den nyss aflidne miniIstern, som Du dikväl sjelf tillerkänt, såsom att rättvist testimoniamnr, redlighet, humana fasoner, god vilja; filantropi i åsigter och libe, orala tendenser, hvilket, när man :sammanläg-Iger det med ett ljust och klart huffud samt -jen mindre vanlig förmåga att uttrycka sig nätt, -Jenkelt-.och begripligt, ändå utgör en hel hop t I på de goda egenskapernas: vägnar, heldst inför -Iden enfaldiga mängden, som till och med an-Iser Karaktlerens integritet vara helt och hållet len hufvudsak hos en regeringsledamot, under , förutsättning, att han icke i öfrigt är fullkomI ligt oskicklig. Å Du har naturligtvis, gamle hekante! i eltså