Aftonbladet – 19 mars 1846, sida 2

ETT LITET THORSDAGSBREF. Gamle Bekanten! Jag hade icke ämnat att änvu på en tidbevära Dig med någon skrifvelse; men ett brei Måndagens nummer af tidningen Dagen, unlertecknadt —ns—, har företett vissa betänkiga symptomer för din helsa, som föranleda mig att bryta denna föresats. Huru står det ill med Dig, gamle bekante? Visserligen har Din natur. den lyckliga egenskapen att vara närdad, ja nästan förhärdad,, så att mången insett att ingenting biter på Dig; och det koeriska temperamentet, hvilket, som man vet, tillhör dig, medför utan tvifvel alltid ett visst öfvermått af galla, som emellanåt gör en afledning deraf nödvändig för det fysiska välbefionandet, hvilket också nu sednast synes hafva blifvit till ett slags regime för Dig en gång i veckan,bvarföre också Dina Måndagsbref äro att betrakta såsom en produkt af någon medicinsk åtgärd, som i Molieres bekanta komedi le Medecin malgr lui betecknas med: frasen: clistirium donare, postea saignare, ensuila purgare; men måndagens uttömning är alltför häftig, att man ej skule hafva anledning frukta det värsta, i synnerhet om ett nytt utbrott skulle råka att inträffa innan Du hinner riktigt sansa Dig och hemta krafter. Försök derföre alt taga Ditt förnuit till fånga, och låtom oss tala helt beskedligt några ord om Dina symptomer. Du vet, alt första vilkoret för att bota en sjukdom är, att göra sig reda för dess beskaffenhet, och att detta är angelägnare i samma mån, som den kan hota att äfven sätta å! bjernan, notabene för den som icke redan förut är hirnlosp. j Jag är fullkomligt ense med Dig, då Du med anledning. af justitiestatsministern friherre Nordenfalks sorgliga frånfälle, anställer betraktelser öfver de jordiska tingens förgänglighet, och måhända är ingen mera befogad at med erfarenhetens auktoritet tala om detta ämne, än Du, gamle bekante, som sjelf så myc: ket erfarit lyckans vexlingar och till: på köpe så mycket varit Din egen lyckas smed; Du som en gång en af nådens mest solbeglänste adepter, icke blott var såsom barn i huset : vestra slottsflygeln, der annars till och med sjelfva Minerva höll sig på en vördnadsu!l fot, utar äfven oanmäld hade inträde i Carl Johans ka binett, der Du i den mjuka divanen under hel