Aftonbladet – 18 mars 1846, sida 2

OM KOMMUNISM. Al Karl Gulzkow. Huru är det möjligt, att en sådan samhbällsimprovisation, som kommunisterna lära, kunnat i åratal sysselsätta äfven sådana personers tankekraft, hvilka icke predika hvarje ny lära blott derför, ått den förser dem med ett ännu outslitet räsonnemang? En stor del af våra s. k. socialister och kommunister hör till detta tanklösa skriftstä!larslag, som ej kan vara till, ej skrilva en läsbar uppsats, utan att låna ett brokigt livr af modet. Bland dessa gemensambetens, (communaute i Frankrike) predikanter, finnes det likväl några entusiastiska svärmare, dem vi med rörelse lyssna till, några tänkare, hvilkas skarpsinnighet för ögonblicket öfverväldigar vårt förstånd. Men de bestående förhållanden, de obestridliga olägenheter, dem kommunismen lofvar afbjelpa, äro dess verksammaste förespråkare. Den polemiska delen af kommunismen är dess mest lysande sida; och intet känsligt bjerta kan undandraga sig den smärta och blygsel, den väcker. Kommunisten säger: verlden är full af elände, fastän den kunde vara full af lycka! Han skildrar de arbetande klassernas nöd, han nalkas er, under det att ni beqvämt hvilar er på er sidenklädda soffa efter en läcker måltid, och stör edra vällustiga drömmar och er inbillnings utflygter, genom framställandet af den kalla verkligheten, som-är uppfylld af hunger och uselhet. Ni betraktar med dyster smärta edra mattor, edra taflor, edra va