Aftonbladet – 18 mars 1846, sida 2

lig och total jemförelse mellan de: begge folken, eller om han blott vill antyda den temligen betydelselösa omständighet, att begge, söderns barn af olyckliga öden kringkastade bland nordens, i sina anletsdrag behålla prägeln af hemlandets glödande natur? I förra fallet lärer historien, att ziguenarne äro ett folk, eller rättare en hord, utan forntid och utan framtid, liksom utan känd religion: att de, redan vid sin första tillvarelse i historien, dukat under för okända motgångar: att de sedan sjunkit allt djupare och djupare, till dess mensklighetens ädlare drag numera hos dem knappt kunna återfinnas. — Judarne deremot hafva utgjort ett folk, hvars glänsande forntid — morgonprodnaden till mensklighetens historia —; hvars bragdrika häfder sluta sig till en troslära, som utgör stamreligionen för kristendomen. Judiska folket föll — men icke af bristande patriotism, utan tvertom under kampen för sitt fosterland. Det kringspriddes — men af verldens då varande beherrskare. Det förföljdes sedermera under långa århundraden och med vida större grymhet än ziguenarne, men det kämpade manligt mot vidriga öden och dukade så litet under för olyckan, att judarne i närvarande ögonblick stå, hvarthelst vi blicka omkring oss, vid sidan af sina fordna förtryckare — i moraliskt och intellektuelt hänseende deras likar. I sednare fallet eller om förf. endast afser den norientaliska stärningen och färgen på. ögonen, den afrikanskt utstående munnenn, o. m. d., så :skulle mean få erfara alldeles enahanda förhållande, om svenskarne eller något annat nordiskt folk blefve förspridt bland Mindre Asiens Syrier och Druser eller bland Afrikas Beduiner och Mohrer. De nordiska anletsdragen skulle i orienten förråda ursprurget från ett kallare klimat, liksom de orientaliska dragen utvisa den till norden flyttade Osterlänningen. 2:0 Förf. beskyller judarne att vara särdeles stora egoister. Denna beskyllning är antiqverad. Så länge judarne med all staternes såmlade makt stängdes från befattningen med några andra föremål än sina egna privatintressen, drog man med förvånande skarpsinne den slutsats: att de uteslutande voro upptsagne af det egna intresset. Frankrikes revolution 1789 och några andra länders stigande upplysning öppnade för judarne fättighet att taga befattning med fosterlandets stora intressen. Judarne skyndade, med samma kärlek och samma mod, som inbyggarne af annan trosbekännelse, att offra sina krafter på fosterlandets eltar, och man fann dogmen om deras ytterliga och ensidiga egoism vara — en villfarelse. — Dagens stora nyhet har gifvit ökad bekräftelse åt denna erfarenhet. Det olyckliga, med krampeaktig förtviflan sig resande Polen har skyndat att prokiamera judarnesjemnlikhet med landets öfriga invånare. Judarne åter hafva varit nog litet egoistiska att skynda till frihetens baner för att våga lif och gods uti en oviss strid för ett fosterland, som först från proklamationens datum blifvit deras. Man får icke vara allt för stor egoist då man frivilligt iler till valet mellan död: på slagfältet, död på schavotten, mellan en långsam graf i Siberiens grufvor, i Spielbergs eller Spandaus kasematter. : Esbjörn blickar derföre allt för långt tillbaka då han påstår: Hos Hebreen är egoismen ett framträdande karaktersdragn.) 3:0 Förf. säger, att Cumberland tecknade ett undantag, icke en typ. Cumberland tecknade hvarken undar tag eller typ, han tecknade falskt. Schewa låter sin omgifning frysa och svälla, under det han skänker :bort 50,000 purd sterling. Detta är icke blott allmänt orimligt, utan. i synnerihet — ojudiskt. -Rotteck och Welcker uppräkna i sitt Statslexikon: råtskilliga moraliska företräden hos judarne framför de kristnen. Blend dessa intager en slor pietet inom familjlifvel första rummet. Denna hos judarne till sällsynt höjd utvecklade dygd är endast följden af en evigt gällande naturlag. — För den, som öfverallt i det offentliga mötes af aktning och välvilja, blir hemmet stundom enformigt och tråkigt och han sjelf snäsande och tvär. Men för den föraktade och förtryckte har hemmet en-heltannan betydelse. Det blir ett Tadmor, dit han flyr undan lifvets öken. Han andas fritt endast i kretsen af de sina,.der hjertan klappa vid hans glädje, der tårar falla vid hans sorg... Den misskändes kärlek blir alltså koncentrerad -kring bemmet med -en-kraft, hvarom den, mot hvilken verldenler, knappt kan göra sig begrepp. — Den kristne Europten företer icke sällan Lange dans le monde; le diable dans la maisOn). Juden åter kan ofta vara kall och hård mot den yttre verlden, men han är städse älskande och varm i sitt hem. — Fråga , Stockholms tjenstefolk hvarest de blifva med största mildhet och välvilja bemötta, och de skola svara: i judehus. 4:0 Judarne i London gjorde väl ett sammanskott åt Cumberland, men icke, som förf. påstår, derföre att de funno sig smickrade af landsmanskapet med Cumberlands jude, utan derföre, att deras sinnen rördes vid tanken, att i en verld; der allt var emot dem, endast hån och bitterhet finna åtminstone ett bjerta, som klappade. varmt för deras missförstådda menniskovärde. lg ) Esbjörn medger likväl, att egoismen var hos judarne mera bjert framträdande under sistförflutna århundrade. Ehuru den af Skaparen hos hvarje mensklig varelse nedlagda sjelfuppehällningsdriften naturligen stegras isamma mån förakt eller förtryck ökes, tviflar jag om hvar jude, för sig tagen, äfven på denna tid var större egoist än hvar t. ex: Engelsman, Ryss eller Fransos. Egoismen visar sig hos de sednare under andra former.