Aftonbladet – 18 mars 1846, sida 2

cut UUppes UuCtlatl LaAUanecHel, UC Har SRV navismens moskovitiska ovänner skramlat det der sättet, ha de sannolikt ansett halfö begge folk vara samma barn ännu, som för t eller tolf-år -sedan. j UR DET INRE AF DAGENS, HISTORI Uti de tvenne sista numrorna af tidni gen Upsala, läses i ett Bref från Stockholr en teckning af tidningen Dagens triumvir: som liknas: vid Marius, Sylla och Cinna; Mariu Sandström, Sylla-Crusenstolpe och :Cinna-Li deberg. Uti teckningen af densistnämnde för komma flera förvridna uppgifter, i anledni hvaraf vi anse herr Lindeberg äga rätt att p räkna ett beriktigande från Aftonbladets sic Så läser man t. ex. der-följande stycke: Cinna Lindeberg är mera en litterär perso än en politisk. Han väsnades länge i Stockholm Posten för det gamla, utslitna i politik och litt ratur, endast önskande nytt, hvad teatern betr: fade. Hvad han den tiden sade, klokt eller tokig så höll man framför hans ögon en Medusa, t hvilken han sjelf är fader, — man höll framf honöm hans Blanka! — och mannen blef, — ic förstenad, — utan söfd, såsom det händer m hvar och en, hvilken blott hört talas omdet dramatiska arbete. Imedlertid, som han är my ket nitisk, och en ganska välsinnad och hederl man, samt, har en god; fastän något långträd stil, blef hah medarbetare i Aftonbladet... Men ä drig antogos hans artiklar uti deras ursprunogli; skick, utan användes såsom annat vanligt blå garnsmattyg, hvarpå Aftonblads-medarbetarne eft tycke och lynne tryckte sina mångfärgade figure Figurerna slogo an på publiken. Imedlertid het det, att det var kapten Lindeberg, som var fö fattaren, och kapten Lindeberg fick ettstyckeryk barhet. Under denna tid, om jag ej alltför my ket misstager mig, skref kapten Lindeberg: .i tal tiken, — han är ju verkligen kapten — och gjor sig olyckligt ryktbar genom sitt bekanta igelkot system,. Så hände sig att man gerna ville hafi alla gravamina mot det gamla regeringssystem samlade i en bok, med hvilken man när som bel kunde :slå sina motståndare i hufvudet; bidrager dertill voro redan färdiga, uppsatte at:den sal kunnige och kloke politiker, som i många år oc ännu fastän föga känd, sällan omtalad, lefver oc verkar genom Aftonbladet; men han ville sje icke uppträda, och ej heller ville någon af herrarn i Aftonbladet göra sig till syndabock. I en hen lig konklav föll då valet på farbror Mårten. Denn ville i början icke åtaga sig saken, men då ma listigt förklarade, att han var den ende, som had ,stor blick för det hela, som redan hade ett I, sande författarenamn, och att han genom ett. så dant företag skulle gagna republiken, så gaf ha med sig. Han tog hem bidragen), skref af del nästan ord för ord, och utsläppte fosterbarnet verlden, adopteradt såsom sitt eget barn. Di fick namnet Bidrag till Sveriges Historia,. Lir deberg tror själf i denna stund, att han är de sannskyldiga fadern, och ingen annan. Och me denna bok ville man nu -slå allt det gamla, rut na för hufvudet. Men se, detta hade just ich något hufvud. Men kapten Lindebergs hufvu kom i stället i fara. Den här ofvan förekommande uppgiften, a kapten Lindebergs artiklar aldrig antosos i d skick de lemnades, är grundlös. Väl händ det, att politiska artiklar och resonnemange ändrades af förläggaren eller icke intogos ibl: det; men detta måste ju stundowm inträffa ino! en redaktion, der enhet i åsigter erfordras. Vic oftare hände det imedlertid, a!t de inflötouta förändring.