Aftonbladet – 17 mars 1846, sida 2

I Sippetorp öppnade Olsson akten med ett enda kraftigt rapp. Det var väl träffadt, ty Maria bekände nu att fläsket fanns i en kalfkätie i ladugården. Olsson körde henne framför sig till kalfkätten, men der fanns intet fläsk; då körde han henne till Grodåm. Han nyttjade väl ingen töm, men så mycket flitigare den nya, men redan välbepröfvade käppen. En torpare, Sven Nilsson i Skumperille, såg denna körning och derföre larfvade han vackert ur vägen; sannolikt fruktade han, att han kunde kömma att vittna. Men det som brukas, nötesp — säger Ordspråpet, och så gick det äfven med den nya enpåken; den gick sönder. Olsson befallde derföre Maria göra halt, och skar sig en ny påk. Med denna kommenderades sen framåt. Efter . undfången välfägnad på Grodåm, drefs Maria åter tillbaka till Sippetorp. Från Sippetorp drefs hon åter till Grodåm. Der träffades en menniska vid namn Per Höglund, och förmodligen var detta orsaken att exekutionen denna gång icke fortsattes inne i stugan. Efter hället krigsråd med sig sjelf, körde Olsson Maria vidare till Evirfhults grind. Hon försökte väl springa undan, men Olsson satte p för sådane försök. Vid grinden träffade Olsson en dräng. Det var väl ingenting besynnerligt, men hade ändå på Olsson den verkan, att han öfvergaf Maria och följde drängen till gården Hvirfhult. Eva Maria, sålunda befriad, gick nu till ett torp, Stolpen, der hon genast måste intaga sängen och fick ligga till påföljande onsdagsmorgon. Hela hennes kropp var, såsom hon utlät sig; pblåslagen; tredje fingret på högra handen var afbrutet i leden, och stortån på venstra foten krossad. Så blef det nu ting om denna sak vid Tunaläns häradsrätt, ochEva Maria berättade tilldragelser så, som den kär blifvit beskrifven. I målet afhörde vittnen kunde blott styrka, att Olof Olsson gifvit Eva Maria flere slag. Häradsrätten dömde Olof Olsson, att för 4 slag med åkommor böta 2 rdr 32 sk., för sabbatsbrott 3 rdr 46 sk., och vidare, för det slagen blifvit utdelade i afsigt att dermed pina till bekännelse, att undergå ett års arbete å kronans fästning och dertill plikta 33: 16. Utslaget underställdes Kongl. Götha Hofrätt. — Hofrätten förklarade, att mot Olof Olsson väl förekommo bindande liknelser, men att han icke, emot sitt nekande, kunde anses lagligen öfvertygad att hafva med det föröfvade våldet afsett att tvinga Eva Maria till bekännelse af det föregifne tjufnadsbrottet, och att fördenskull ansvar för edsöresbrott icke kunde honom ådömas. Hofrätten fastställde således blott böterna för sabbatsbrottet och beräknade åkommorna till tio, hvarigenom böterne för dem gingo upp till 6 rdr 32 sk. Derjemte ålades Olsson att godtgöra Maria med 40 rår för sveda och värk m. m.