Aftonbladet – 16 mars 1846, sida 2

nämna en ibland samidens försigtigaste statsmän, hvilken, så vidt vi känna, aldrig varit misstänkt för demagogiska syften, hvarken hos Wienska eller Berlinska polisen. : Snarare var det Englands och Frankrikes regeringar, som tycktes anse Polens återställelse för en chimär. En återblick på transaktionerna sedan 41830 skall lemna beviset härpå. Man har ännu icke tillräckligt utredt det ömsesidiga förbållandet och förvecklingen emellan de diplomatiska förhandlingarne öfver Polen och Belgien. Det bästa, som offentliggjorts bärom, träffas i 2:dra delen af Louis Blancs Histoire des dix ans. Vi skola bufvudsakligen följa kedjan af de deri framställda facta — hvilka till en del äfven finnas annorstädes bekräftade — under det att vi icke alltid kunna godkänna hans åsigter och aldraminst underskrifva hans omdöme öfver Talleyrand. I början af Mars 1831 sågs i Paris den polske agenten Walewski. Han fann ställningen i Tuilerierna icke missgynnande; men man lät honom förstå att allt berodde på Englands bifall. Walewski for till London. Lord Palmerston förklarade utan omsvep, att engelska kabinettet stod i vänliga förhållanden med S:t Petersburg, och att ban aldrig skulle förmås att sluta sig till Fransmännens konung i ett mot Ryssland fiendtligt eller åtminstone för Ryssland oangenämt syfte. Vid samma tid hade traktaten med de 48 artiklarne angående Belgien blifvit afslutad; men man hyste ej ringa farhåga att belgi-ka kongressen skulle förkasta den; hvilket i synnerhet skulle blifva ovälkomemet för England, och högst vidtutseende dessutom för hela konferensenHr van Merode lät nu hoppas att katoika partiet i kongressen skulle rösta för de 48 artiklarne, i fa!l England ville, på detta vilkor, låfva att gemensamt med Frankrike träda upp till Polens förmån. Lord Palmerston, tllfrågad af hr Merode,; kunde naturligtvis ej ivgå på något formligt löfte; men han lät likväl förstå att belgiska kongressen kanske skulle visa polackarne en utmärkt tjenst, om den antoge de 18 artikiarne. Talleyrand — hvars skiftesrika statsmannibana åtminstone icke visar ett enda ögonblick af bycklad tillgifvenhbet för Ryssland — Talleyrand förklarade sig med värma ör förslaget, och låfvade att ingifva en not i denna syftning till: brittiska kabinettet. Derpå afgiek en polsk agent, Zaluski, från Eondon till Bräössel: I bref af den 8 och 106 Juk 4834 kunde han berätta Walewski att polska frågan hade i hetydlig mån bidragit till öfvervinnandet af flera kongressledamöters motstånd emot de 48 artiklarne. : Lord? Palmerston hade vunnit sitt ändamål. Nu svarade han, i en not, hvars text Louis Blanc meddelar: Äfven en vänskaplig mellankomst i: polska saken måste af ryska kejsaren safböjas, på sätt också: myligen skett med hänseende till ett erbjudande af Frankrike; de begge hofvens uppträdande borde följaktligen blifvå af den natur, att man i fall af vägran kunde gifva kraft åt: detsamma. Att fatta ett sådant beslut medgåfvo ej de angenäma vänskapliga förhållanden; som ägde rum emellan holvet i S:t Petersburg oeh hans brittiska majestät. Bagland nödgades alltså afböja det förslag, som furst Talleyrand: gjort i sin not af den 20 Jimi, öfvertygadt, som England vore, att tiden ännu icke var inne till denna plans fullföljande med framgång, mot en suveräns vilja, hvars: rättigheter ej kundebestridas. För öfrigt: vore konungen af England ganska smärtsamt rörd öfver härjningarnei Polen, och hade äfven meddelat instruktioner. åt sitt sändebud:i S:t Petersburg, att påyrka bibephållandet åt Polen: af den åt detsamma år 1834 grundlagda politiska tillvaro, så välsom våt dess nationell institutioner,. Talleyrand såg sig bittert gäckads:oeh värst af allt: Sebastiani bade redan meddelat polska sändebudet, att underhandlingar till: Polens förmån skulle inledas. Detta var första akten af Englands och Frankrikes bragder till Polens förmån.. Eörherrligandet a engelskt-fransyska diplomatien återstår för bästorten om, det organiska: slatutet af år 1832: