Aftonbladet – 16 mars 1846, sida 2

li dessa sammankomster revolutionens angelägenheter. 53) Protokollen öfver talen och diskussionerna affattas af sekreterarne, och offentliggöras i de allmänna tidningarna. 4) Klubben utser de ledamöter, hvilka skola hålla tal öfver allmänna meningen och särskilta frågor, som röra revolutionen. 3) Klubbens stiftare utser de första ledamöterne af densamma. Sedermera utväljas desse genom röstpluralitet a! de första ledamöterna. Krakau d. 235 Febr 1846. Edward Dembowsky, sekreterare vid inrikesministeren — — POLEN OCH DE VESTRA MAKTERNA I DIPLOMATISKT HÄNSEENDE. (Ur ett tyskt blad med sista posten.) Polens delning, — säger friherre von Gagern i sin Kritik des Völkerrecht — vär ett slags mara, som lagt sig beklämmande på adertonde århundradets historia och politik, på begreppet om nationaliteten, på vår offentliga moral, p) våra fredsförhållanden, på vår framtid och på hela folkrätten ... Denna trefaldiga delning, detta ensidiga interesse, hela denna anstalt har sedan sin uppkomst skapat ett skenbart allianssystem, som icke är naturligt och ännu mindre uppriktigt.n När man ur den nu mera vanliga synpunkten skådar Österrike jemte Ryssland och Preussen grupperade på den ena sidan, och Frankrike jemte England på den andra, så förvirras föreställningen om dessa statsgrupper lätt, genom ett obestämdt begrepp om olikheten i samhällsförfattningar, om motsatsen emellan ett absolutistiskt och ett liberalt läger, kort sagdt genom tanken på det meningskrig, hvilket Canning en gång tog till ämne för en lysande improvisation. Huru mången ges det väl som eftersinnar, att nyssnämnda onaturliga allianssystem är i sjelfva verket nytt och icke kan Jåfva någon varaktighet?... Så förhåller sig dock; det strider emot det allmänna och högre interesset hos de stater, som tyckas bilda detsamma. Den öfvergående och beklagansvärda möjligheten deraf leder sitt enda ursprung från Polens delning. Det förhåller sig dervid ordagrannt så, som friherre von Hagern vidare yttrar: det är, i sin förgrund, som i sin bxkgrund, ej annat än en inbördes borgen för besittningen af bytet, för styckena af rofvet, som de tre örnarne skiftat sinsemellan.n Det är imedtertid långt ifrån att de tre kabinetterna skulle hysa lika åsigter i fråga om Polen. På Wienerkongressen gingo England och Österrike till en början hand i hand med hvarandra hvad denna fråga beträffar. Till österrikarne var den not ställd, som lord Castlereagh aflät i November 4814, och hvari det heter, att om kejsar Alexander ville göra filantropiska försök till förbättrande af Polens belägenhet, så behöfde han ej gifva dem så stor utsträckning, oeh ej anställa dem inom omriden, som nyligen blifvit förökade på andras bekostnad; hvarföre ej heldre återställa hela Polen, till oberoende och fullständig frihet ? (pourquoi naimer pas mieux de retablir toute la Pologne en pleine libert indgpendance?) — Först när lord Castlereagh drog sig tillbaka, aflåt furst Metternich till kongressprotokoilet den ryktbara noten af den 24 Febr. 148453, hveri på ett sådant sätt afstås från Polens återställande, att den ursprungliga afsigten framträder så mycket omisskännligare. Den vägp, — heter det — som kejsaren) (af Osterrike) följ ,vid de vigtiga underhandlingar, hvilka bestämt storbertigdömet Warschaus öde, har ej kunnat lemna de resp. makterna i tvifvel om, icke blott att återställandet af ett konungarike Polen, såsom oberoende och återgifvet åt en inhemsk polsk styrelse, skulle hafva fullkomligt ptillfredsställt hans kejserliga majestäts önskningar; utan äfven att H. M. e skulle hafva nångrat de största uppoffringar, för att vinna nen så förmånlig återställelse af denna sakernas gamla ordning) (La marche, que rEmpereur a suvivie dans les importantes negociations, qui viennent de fixer le sort du duch de Varsovie, ne peut avoir laisse de doute aux pnissances que non seulement le retablissement dun royaume de Pologne, independant rendu a un gouvernement national polonais tut comple