Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 3

de ett svårt oväder med-starka snöfall från dem I till den 45 Februari, och ingen vågade sig ut a fruktan för lavinerna. Lördagen den 144, .om af tonen omkring kl. 5, satt ett hushåll, på lägenbe ten Motroe under gården Storfable, fredligt till samman och hvilade efter dagsarbetet. Torrveds stickan var nyss påtänd, husfadren satt vid fön stret och talade med en af grannarne, som bjelp honom med snickarearbete, det yngsta barnet so redan; de tre öfriga, hvaraf det äldsta var en goss om 7 år, sutto på spisbällen, och bredvid dem mo dren och en piga, då ett starkt dän afbröt det dju pa lugnet, och rmenpnen ångestfallt ropade: Guq bjelpe 0si; med detsamma var allt bortsopadt a snölavinen.; I ferten öfversprang den elfven, son flyter genom dalen, rusade upp mot fjellet på an dra sidan och häfde sig met husen i gården Nedr Nissia, så att den intryckte fönstren. En man denna gård rusade vid stöten ut, hör ett nödroj och får i detsamma syn på en golse, som stoc upprätt på laviner; det var den sjuåriga gossen som ögonblicket förut satt bredvid medren på spishällen. Mannen ilar emot Honom, men kännei något bårdt under fötterna och upptäckte en hand som stack upp ur snön och rörde på fingrarne Med händerna gräfde han bort snön, omkring der olyckliges ansigte, och bragte sedan gossen under tak. Snart kom folk i rörelse med hackor och spadar, och upptogo den i snön begrafne, som befanas vara den omtalte grannen eller snickaren. Efter de öfriga sex personerna i hushållet kunde man ej finna något spår; mörkret inbröt, stormen släckte ljuset i lyktorna och man måste afstå från gräfnipgen. En oxe hade man imedlertid funnit ofvanpå snömeassan och en ko, hvars hufvud uppstack ur densamma, båda oskadade. Så snart följande degen grydde, infunno sig 60 välrustade personer och fortsatte grafningen. De återfunno efterhand alla sex af de saknade personerna, de flesta djupt under snömassan; på ingen syntes någon yttre skada, men alla voro — döda. Dagen derpå fann man deremot-4 lefvande får och ett: kid, på samma ställe der fäbuset stått; lavihen hade omkring dem bildat en liten kammare, och såmedelst bibehållit dem vid lif, medan de öfrige kreaturen. till antalet 42, omkommit. Lavinens bredd är 1500 till 28200 alnar, och ingen Sunddaling erinrar sig hafva sett en sådan. Den räddade mannen erinrar sig blott dånet, mannens utrop och takets instörtning; från det ögonblicket tilldess han be: fann sig på andra sidan elfven hade ban ej föreställning om någonting. Han märkte sin, räddares ankomst och rörde då på fingrarne, för att göra sig bemärkt. Dagen efter denna omtalade olyckshändelse rasade åter en lavin i samma dal och nedslog utbusen på lägenheten Maelen; hade den gått några alnar, skulle äfven denna lägenhets åboer blifvit begrafne. På flera ställen i dalen hafva dessutom laviner rasat och nedslagit hölädor, qvarnhus och smedjor samt bortfört en mängd höoch löfstackar. Många af invånarne hafva hvarje afton lempat hemmet och mänga ämna flytta sina hus af fruktan för ondene. Hela dalen såg ut som n sammanhängande snölavin, ännu. vid slutet af förra månaden. N — -LIKGILTIGHET FÖR RIDDAREVÄRDIGHET. Då doktor Samuel Ödmann blifvit utnämnd till ledamot af Nordstjerneorden och några herrar komm till pgubben i sängen för att tillställa honom stjer. nan, sade han: Var god och lägg henne på ka kelugnen ! ERE TSAR