Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 1

dloch uti hvilka derföre den samma halft naiv gloch glada, halft elegiska anda rörer sig so -Jhos naturen sjelf. Det öga, hvarmed han be ,Itraktar naturen, har en sådan trolldomsmak sjatt det återkallar allt det försvunna till 1 igen: de tappra riddarnecstiga upp ur sin Igrafvar; i skogen jagar åter den: stolta, smi diga borgfröken med falken på sinaxel; i mos sen och på ängarna uppföra Alfernasina lufti ga, lätta danser, ellfvorna-svälva framv öfver gris marken och i fjerran Luder hafsfruns lockand: sång. Ingen dansk -skald förmår så som har slå an dennastomart; ingen är så förtrolig som han med folkvisans anda och poesi: Egendomlig för Chr. Winthers pöesi är den nationella grundton, som går igenom hans dikter, och somiskönast och renast uppenbarar sig i.hans-romancer och så kallade Trässit,; hvar och en:som känner dessa skall säkert erkänna dem för: hans sångmös mästerverk. De lite 03s skåda den danska naturen, andas den dans ska luften, shöras danska män tala i de underbaraste toner: de äro fulla af ett fosterländstkt döft; som i främmande land verkar på de danske såsom Kuhreihen på Sehweitzarae. Han har vetatzattifinnasoely framdragå den poesi; som-ofta! döljer: sig under bondens-vadmalströja, och förmått: att återgifvå den i hela dess enkelhet;-naivetetsock: innerlighet. Af naturens-och folklifvets rikas källor har hans ande sökt näribg och derför klingar -hahs stämma från mun tillsmun, fråns själ: vill själy derför fängslag förs trolla oc röras dessa? dikter ssåsobeskrifligt, derför känna vi oss så underbartsvälltill mods då vi läsa dem, derför gripa de med samma