Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 1

DET UNGA ITALIENS UPPMANING TIL SCHWEITZERFÖRBUNDET. Mazzini har på sällskapets Det unga Italier vägnar afgifvit till Schweitziska Edsförbunde Vorort en reklamation, i anledning deraf a! Sehweitz ännu har några traktater med neapo litanska oc) romerska regeringarne, som lemn dessa värfaingsrätt i Scehweitzerkantonerna. Änn 1830 hade franska -konungarne, som man vei schweitzergarden. -Reklamationen innehåller gan ska tänkvärda betraktelser; och införe vi derutu följande: M. H:! J ären representanter af ett fri! folk. Gud och Schweitz hafva ställt eder så som väktare för edert lands heder, och allt son rörer. detsamma kan således icke vara ede: likgiltigt. .Det är meden visserligen föga di plomatisk uppriktighet som vi gå att antyd: en flick, hvilken suddlar eder vackra fana; mer flera af eder veta, att vi, om så erfordras, ärc färdige att våga våra lif för eder frihet, och våra ord uttrycka:här tankan af 22 mill:one menniskor, som ännu lefva under tystaaden: tvångslagar. : Det finnes på andra sidan Alperna, dess: fjellär; hVvilkaGud uppröst åt eder liksom för at! säga: ,varen store och stoltes, ett fo!k, tappert godt, ädelsinnadt, som två gånger gifvit enhel till Europas civilisation, som mycket bidragit hos eder, genom sina i XVI sektet landsförvisade. medborgare, till den religiösa emancipa: tionens framgång och. hvilka slägter och språk äro representerade i edeit förbund. Detta folk är undertryckt, förslafvadt. Förtryckt till själ och kropp, i sitt materiella arbete såväl som i sin intellektuella och moraliska verksamhet, vet det blott att det lefver, genom sina lidanden. Det eftersträfvar en gemensam tillvarelse; och åtta serskilda polXiska, civila och administrativa lagsystemer: åtta tull-linier: ålta främmande hof, ofta sins emellan fiendtlisa: döma det till splittring och oförmåga. Det yrkar den frihet -j egen, den som Gud ämnat åt alla menskliga varelser, och utan hvilken den menskliga ansvarigheten blott är ett tomt ord; men man svarar det endast medelst spioneri, schavotter och carcero duro. Det yrkar att få blifva oberoende af alla dem, som skiljde genom lagar, seder, syften, icke känna andan af dess inre lif; och en främmande här styrer, medeloch omedelbarligen, dess rörelse och dess öden. Allt detta är allmänt köndt. Det fianes säkert ibland tder ingen, som ej i sitt bjerta beklagar Italien; och som icke sympatiserar för dess bemödanden att åter uppresa sig. Och likväl: de fiender, som vi vid alla våra befrielseförsök först möta, äro alltid schweitzare. Det äro de; som försvara Neapels fasta platser; det voro de, som nyligen i påfvesiaten marcherade emot dem, som blott fredligt yrkade på några reformer i förvaltningen. . Det är TE ER rr