Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 3

— —Se —— Dråp, begånget i rusigt tillstånd. Tisdagen den 46 September sistl. år flyttade för rymde kronoarbetskarlen Olof Jonsson Färdig til förre sjöartilleristen Johan Edvard Rydvall i Hu gemåla, Mönsterås socken, Stranda härad, af Cal mare län, för att åt honom förrätta skräddarear bete. Påföljde fredagsmorgon, eller den 419, sedar Rydvall och Färdig tillsammans förtärt ett half stop bränvin, gick Rydvall till Mönsterås köping för alt skåffa mera bränvin, och återkom med et halft qvarter, som af dem gemensamt förtärdes Derefter begaf sig Rydvall åter till Mönsterås, och under hans frånvaro, kom hans moder, enkan Ma: ria Christina Rydvall i Asevad till sin, af soner bebodda gård i Hugemåla, och omtslade för Färdig, att hon på vägen mött sonen, som då misshandlat henne. Kort derpå återkom Rydvall, och började gräla på modren och slå henne, som vic hans ankomst förgäfves sökt gömma sig. Färdig ville derunder gå ut, men hindrades af Rydvall På eftermiddagen gingo båda kamraterne i sällskaj till Mönsterås, der de ytterligare förtärde bränvin Då de på återvägen ankommo till Åsevad, som är beläget emellan Mönsterås och Hugemåla, satte de sig på vägkanten och förplägade sig åter med samma dryck. Under detta pokulerande framställde Rydvall, enligt hvad Färdig uppgifvit, den begäran till Färdig, att denne skulle slå ihjel Rydvalls moder, hvarför han skulle, i belöning, erhålla etthundra rdr. Färdig svarade ej något härtill. Båda ankommo nu, i rusigt tillstånd, till enkan Rydvalls bostad, der de funno henne och en annan hustru i stugan, som likväl Rydvall genast lemnade, för att återigen efterskicka bränvin. Efter honom aflägsnade sig äfven enkan Rydvall och den främmande hustrun, så att Färdig en stund blef ensam i rummet. I fyllan och villan, föreföll det honom då likasom någon sagt till honom: Du skall slå ihjel Rydvall. Detta fann han mycket förnuftigt och gick genast ut i köket för atv skaffa sig tillhygge. En träbetsman med sitt blystöpta klot stod der tillreds och med. denna ställde sig nu Färdig vid dörrn, och väntade på Rydval!. Vid det Rydvall inträdde, mottog Färdig honom med ett slag mot hufvudet, så att han raglade, och derpå med ännu ett, så våldsamt att betsmanen sprang i stycken. Vid detta stupade Rydvall och syntes hafva fått nog, men icke destomindre gaf Färdig honom ännu några slag med den del af betsmanen, som han hade Gvar i handen, samt trampade honom slutligen på bröstet. Sedan brottet sålunda var fullbordadt, satte Fårdig sig På en, i rummet stående, soffa och omtalade förloppet för inkommande personer samt bad dem häkta honom, under yttrande, att Rydvall icke Vidare skulle ofreda hvarken sin moder elier någon annan. Till modren, som, då hon inkom, ropade till Färdig: menniska! hvad har ni gjort? — har ni slagit ihjel min son? genmälde han:Ja, han skall dö, och jag skall dö för honomp. Ett vittne hade kl. 3 e. m. hört Färdig säga om Rydvall: han skall icke röra henne (modren) i qvällp. Rydvall afled först kl. 9 på morgonen följande dag, samt var nästan Hela tiden