Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 2

glädtig och skämtande ton, som ovilkorligt erinrar 0:s om Baggesens skönaste dikter. Hertz genius har dock sitt egentliga hem på seenen. I sina dramatiska arbeten slöt han sig närmast till Heiberg, och bistod denne i hans bemödande att återkalla den nationellx komedien till lif; hans lustspel och versificerade intrigstycken hafva liksom de Heibergska vaudevillerna en viss lokalkarakter, de gifva oss en lefvande och åskådlig bild af den danska medelklassens seder och tänkesätt, den försätter oss fullkomligt in i det Köpenbamnska familjelifvet, och hans skapelser äro tecknade med så skarpa och bestämda drag, äro så troget hemtade ur lifvet, att vi straxt belsa dessa ärliga spitsborgare, dessa godmodiga, trefliga och ärbara fruar, och dessa älskvärda, än koketta, än ömma och svärmande unga flickor, såsom gamla vänner och bekanta. Dock äro de aldrig omedelbart (och direkte öfverfördåa från hvardagslifvet in på scenen; de hafva först måst hyfsa och pryda sig innan de fått lof att träda fram. De bafva genomgått en poetiskt idealiserande process, i det författaren vetat alt samla de många skiljaktiga dragen, förena dem till ett belt och framställa dem i lefvande, plastiska bilder. Hertz dramatiska arbeten utmärka sig tillika genom fullkomlig frånvaro af allt slags effektsökeri, och han tillåter sig aldrig att draga konsten ned i den låga sfer, hvarest den biott söker att försätta den lägre hopens skrattmiuskler är else, och hvarest dikteren gör sig dett, och skåt publiken; ko VR LR CS 3 laren till ett slagg pajazzo jä v heje SS