Article Image
ning, alla, dessa omständigheter samverka att i flertalet af våra juristers skicklighet gifva en vit anstrykning af blott mekanisk färdighet. Störst reputation för skicklighet som jurist tillfaller ol ta gesällptofven af denna färdighet. Småsinnad småtänkande unge män, inpinade i formen, hafv sått och gällt för Sveriges juridiska ära och hop under det verkliga talanger, mer än en gång, p denna bana haft anseende för oduglighet ) Ei snillrik författare har yttrat: Den blott kandt verksmässiga lättheten att handtera. formen ä mera till hinder än till befrämjande af gedign tankars födelse; uteslutande sysselsatt endast me inpräglande och utöfvande af formen har man in om -vårt juridiska fält glömt anden och qväft d stora tankarna redan innan deras födelse. Ocks äro framgångar på den juridiska banan i Sverig lika sällan ett säkert och tillförlitligt känneteckei på talang, som motsatsen är det på oduglighet. Ei verklig talang kan visserligen passa sig in i all de förmaliteter, hvilka äre från vår lagskipnin; oskiljaktiga; — -men fel mot formen kan lättar hända talangen än medelmåttan. Sålunda kan men inom de juridiska embetsver ken missförstå talangens betydelse och öfver höf van inskränka dess fält: — allt detta hindrar doc! icke deöt ju det förhållande orubbadt qvarstår, at inom Svenska statsverket det juridiska fältet ä det enda, på hvilket talängerna intaga sin natur liga ställning, det enda der de uppsökas och fram drägas. ER övilkorlig, oundviklig följd af dette förhållande skall blifsa, att fäderneslandets vigti. gaste embeten företrädesvis mäste anförtros åt jurister, såsöm varande de ende, hvilka qvalificerat sig ega talang att dem förvalta. — Detta innebär ingen lycka för samhället. — En stor tänkare har yttrat: Jurister duga icke till stalsmän,, vi kunna lägga till: statsmän duga icke till jurister, och vi hafva två sanningar, som histerien på hvarje blad bekräftar... Domaren träder aldrig i verksamhet utan att vara. påkallad, en kärande är nödvändigt vilkor att en domare skall finnas, detta gör att järisten till sitt innersta väsende är passiv. Domaren granskar endast enstaka fall, höjer sig aldrig ttll allmänna grundsatser, detta gör juristen cförmögen att uppkasta planer till stora företag. Juristen vänjer -sig-att noga iakttaga formen och stelnar derföre slutligen i form; saknar kraften att skapa Dytt, der så behöfves; han eger stil, men icke ider; skicklighet att vidmakthålla statsmaschinens långsamma gång, efter lagar och författningar, men ;ieke förmågan att i samhället uppamma.styrka genom att-framkalla välstånd; han mera öfverväger än handlar; han uppsöker i allt det-rättsenliga förhållandet, men vill ej komma framät till stora resultater; hän förmår ej kombinera orsak ocH verkan till ernående af praktiska syften; han. lifvas ej af skapande ider, utan vill blott röra sig inom gifna förhållanden, hvilka han ofta mästerligen diskuterar pro et contra. En re: gering af jurister skall styra — alltid oklanderligt; aldrig väl. in Den tredje stora hufvudafdelningen inom Svenska embetsverken utgöres af de kamerala eller de s. k. räkenskapsverken. Svärt är att veta hvad man egentligen bör hänföra till denna kategori. — Kammarkollegium , Kammarrätten och Statskontorethafva, lika väl som Landträntmästare, Kronofogdar och: Häradsskrifvare, befattning med rikets financer soch -skatteuppbörden: De tre nämnda kollegierna äro följaktligen räkenskapsverk, ment de äro tillika förvaltande verk, ja, ett af dem, ett slags domstol. Jag vill derföre lemna -oafgjordt!. om dessa embetsverk rätteligen hänföras till: del, kamerala eller till de administrativa; eller till begge : delarne. Hvad arbetsordning och tjenstgöring inomdessa med flere embetsverk, som ibland benämnas räkenskapsverk, beträffar, gäller derom allt: hvad ofvan blifvit yttrade om den egentliga! administrationen. Talangernas ställning är inom l! räkenskapsverken enahanda. med den inom andra lt grenar af administrationen rådande. . Sverige torde för närvarande näppeligen ega mer än en utmärkt financier. Får man från :verkan släta sig till orsak, kommer man till det resultat, att, om talan-lt gerna på den -karierala vägen blifvit: lämpligen ( uppmuntrade, skulle ett annat förhållande här: utinnan nu ega fum..— De egentliga kameral-) tjenstemännen såsom Kronofogdar, Häradsskrifvare, Landträntmästare, Uppbördskommiissarier, Länsbokhållare m. fl., som gemenligen ernå sinå tjenster efter genomgående ,endast;af, dens lilla; knapphändiga kurs,, som erfordras för. erläggaande af Kamera!examen ; sakna. ofta dens mångsidighet i bildning, hvarförutan-man svårligen kan besitta falang. Af dessa och många andra skäl kunna de anses hörs du comple,. Dessa embetsmän, dagsverkare på statsstyrelsens stora allmänning, äro. dessutom upptagna af ett .så andemördande:släp, påln en gång så träget, så ansträngande och såotroligen trivialt,, att.det-släcker ända till aningen om talang, i ordets högre mening. Dessa nyttiga em. betsmän, förutan. hvilkas nitiska medverkan helåts statsmaschinen skulle afstanna, äro. alltså, kanske med några få undantag, nödvändigt dömde att yt: t terst sällan-kunna lyfta sig till högre värdighetera eller; hvad samma är, till större inflytande i samhället, till djupåre ingripande i dess öden ). Om visnu;kasta, en blick tillbaka, hvad resultater. finna vi af det på sednare tider i Sverige följda system? Resultäterna kunna liknelsevis, med få ord, sålunda uppfättas: Talangen på administrativa banan liknar sädeskornet bland ogräset.. Tjenstgöringen. förqväfver ) Exempla sunt odiosax är th ganmal regel,d som i detta fall har mera:-tillämplighet än i dele flesta andra, j2g mäste derföre undertrycka delq många exempel, som å båda fallen kunde anföras. Excellensen Toll.och professor Holmbergsson äro likväl: tillräckligt kända, för att här kunnna åberopas: . ) Utom de tre, nu lösligt vidrörda grenarna af det stora embetsträdet, finnes ännu en betydandelP afdelnipg af Svenska embeten och embetsmän.d En afdelning af hög vigt och betydelse för fä-f: derneslandet, men i öfrigt af så eget skaplynne, ls! så skarpt olika alla de andra vägarna, att vilo tryggt kunna kalla det: ett fält der talangeng: --verkar med andra medel och på annat-sätt. Då 3 någon egentlig jemförelse -mellan de ofvan ömFE HE FPA JG I POS PETTER 180 FET UN SADE

9 mars 1846, sida 3

Thumbnail