Aftonbladet – 9 mars 1846, sida 2

tillfälle att kring domstolens skrenk varseblifvg alla de lidelser, som uppröra menniskan, alla drifter som förnedra henne, jemte de ädla rörelser, som, någon gång, upphöja henne. Genom förmynderskapsoch äktenskapsförordsprotokollen invigesden unge domaren i det aldraheligaste af en mängd familjeförhållanden, hvilka hållas hemliga för hvarje annan, genom inteckningsoch lagfartsprotokollen får han en tillförlitlig, noggrann och fullständig kännedom om mångens affärer, en kännedom, som litet hvar på goda skäl söker att undandraga alla andra blickar än dem, som på dragande kall och embetes vägnar skola fästas derå. Den som förstår, att med urskillning och uppmärksamhet begagna dessa rika materialier till vetande, kommer småningom i besittning af den ovärderliga kunskap, hvarpå jag hänsyftat — menniskokännedom. De fördelar tjenstgöringen vid häradstingen erbju-der motvägas likväl i vissa fall, ehuru blott till någon del; genom inflytandet af den oafbrutna vistelsen i en aflägsen landsbygd, ofta på ett enstaka boställe. eller. mindre egendom, der den unge embetsmannen ofta: ej har tillfälle att se och sällskapa: med någon annan än häradshöfdingen. Han saknar der de mäktigt ingripande verkningarne af sammanlefnäden med en mängd olika personlighe-ter, af vistelsen i ett lysande sällskapslif eller uti ett: innehållsrikt kamratlif. Den ständiga och uteslutande beröringen med bönder, vanligen obildade ellers halfbildade menniskor, plägar ofta sluta med att göra en ung man tafatt. Jag har sett tingsbiträden, hvilka varit ganska skickliga vid protokollsbordet, ja, På domstolen; men hvilka i allmänna sammanlefnaden fört sig som des Poules dInde. — Den utbildning, som eger rum endast vid ting blir icke fullständig och harmonisk — icke talangens. Tjenstgöringen inom andra instansens domstolar (i civilmål) lagmans och rådstufvurätter har för mycken likhet med tjenstgöringen inom första instansen, att förtjena särskild uppmärksamhet. Inom hofrätterna: finnas för. den sin bana begynnande, embetsmannen tvenne olika vägar: fiskalsvägen och notarievägen. Jag skulle nästen vilja kalla dessa vägar: den smala vägen, som förer till lifvet, och den breda vägen, som drager till förderfvet, och många vandra deruppå. Fiskalsvägen leder nemligen inom kort till anseende, aktning, snar befordran, makt och myndighet, med ett ord — till. en assessorsstol. Notarievägen äter leder till, snart sagdt, motsattsen af allt detta ocbiså långt från assessorsstolen, att denna i nittionio fall emot hundra förr uppnås af personer utom hofrätten än af dennas egna notarier. — Att inkomma och fortvandra på fiskalsvägen erfordras en dubbel talang: 4:0 talangen att skuffa sig fram eller att, om man är sjelf dertill oförmögen, förmå någon betydande puffare att beverka denna manöver: 292:o talangen att oklanderligt sköta fiskalstjensten d. v. sg. att till hofrättens nöje och belåtenhet föredraga brottmålen och uppsätta utslag i mål, hvilka jemlikt 25 kapitlet 5 Y rättegångsbalken blifvit Kongl. hofrättens skärskådande och pröfning underställda m. m. Denna tvåfaldiga, Janushöfdade talang förer ofta helt unge män till bofrätternas dombord. Hofrätterna äro derföre bland de få svenska embetsverk, hvarest, såsom ett undantag från den gällande, eller åtminstone af vana och plägsed helgade regeln, talangen intagit sin naturliga ställning. Vår verld är en verld af motsägelser, hvad i främmande länder är regel, är i Sverige undantag, och hvad i det ena embetsverket inom vårt samhälle hålles för undantag efterlefves i det andra såsom regel. Inom hofrätterna ser man ofta helt unge män sittande utdela sina befallningar till grånade åldringar, vördnadsfullt väntande bakom de unges stolar. Desse gråhårsmän äro hofrättens protonotarier och notarier, kanslister eller amanuenser, bland hvilka mången hade fullmakt på sin tjenst medan assessorerna ännu lågo i vaggan. Konungens högsta domstöl är ett embetsverk? som utgöres endast af de tolf justitieråden. Men under högsta domstolen och i ett slags sammanhang dermed står, såsom ofvan nämndat blifvit, em fördelning af Konungens kansli, benämnd Kongt. Maj:ts nedre justitierevision. Detta embetsverk har ett eget och ganska skiftande skaplynne, hvartill grunden är att söka uti de omständigheter och historiska förhållandeh, som vållat justitierevisionens uppkomst. Men en undersökning huruledes olika regeringsformer och framfarna konungars vilja ombildat öch utbildat detta embetsverk, att det slutligen blifvit bälften kanslidepartement och hälften domstol, blefve här för vidlyftig och är dessutom, såsom främmande för ämnet, öfverflödig. Oss är nog att veta, hurusorm inom detta embetsverk liksom inom hofrätterna finnas tvenne vägar: en för talangerna och det ansträngda arbetet;. en för medelmåttan och makligheten. WVisserligen plockar öfverallt och äfven på dessa ställen intrigen stundom de frukter, som uteslutande borde tillkomma endast förtjensten, men detta är ett från menskliga inrättningar oskiljaktigt fenomen; ett oundvikligt offer åt menskliga svagheten; det är taflans skuggor, som gifva hållning och relief åt dagrarma. Konsten att intrigera är, olyckligtvis, också en talang. — Sådant hörer dock till undantagen.. Regeln inom de juridiska verken är, att talangerna der företrädesvis göra sig gällande och intaga sin naturliga : ställning. Men, jag upprepar det, en annan fråga blir om hvad man inom svenska domstolar och-öfverrätter definierar såsom talang och, till följe af denna, på egen hand gjorda definition framdrager, också verkligen är talang, i detta ords rätta, vidtomfattande, allmängiltiga beivdalea? Tlanna fråga Jlamnar rum fär att nvt