Aftonbladet – 9 mars 1846, sida 2

ampert talar, måste, så snart den icke bryter sig mot det fyllda glaset, tappa en god del af sin förtrollning. Pjesens starkaste sida är kupletterna. De spritta öfverallt af glädje, mångenstäds af qvickbet, och melodierna: äro valda med den säkta takt, som i detta Häffseende utmärker författaren. Stycket skall utan tvifvel, som ett muntert och trefligt tillfällighetsfoster, kunna framdeles emotse en talrikare publik, än den, som öfvervar dess första representation förliden thorsdag. Den enda betydligare rollen, hr -Dardanells, gafs ganska tillfredsställande af hr Stjernström, som derjemte i sin maskering nedlagt verklig talang. Bonhommien stod läslig i hans ansigte, äfven i det ögonblick då han, som ett offer för sina filantropiska: spekulationer, sjelf stannade qvar på ett ställe, hvarifrån han, med råd och dåd, förbjelpt så många andra. Ensemblescenerna gingo med fart och säkerhet; man såg, att pjesen blifvit tillfyllest repeterad, hvilket icke alltid är förhållandet med det splitter nya, som på teatrarne bjudes vår publik. Födelsedagen på gäldstugan föregicks al Overskous Bättre folk och pack,, som, i sig sjelft ett godt och samvetsgrannt arbetadt stycke, utfördes med mycken förtjenst och med en samråanspelning, som icke kan annat än med beröm erkönnas. Här har hr Torsslow skapat en ny, alldeles fristående karakter till det rika galleri af dylika, som hans repertoir redan erbjuder. Han har af bokmånglaren Per Qvit gjort mera, än förf, kanske drömt om. Alven fru Torsslow var, som sjömannen Palle Bloks hustru, förträfflig. c