Aftonbladet – 9 mars 1846, sida 1

BLICK TILLBAKA. Det finnes tvenne folk, begge utan fädernesand, begge, vind för våg: väljande sin: bostad, som dock bättre, än något annat; bibehållit sin nationalitet, som, framför alla andra, fråmvisa prägeln: af en ren, rblandad race, det ena är Hebreerne, det andra Ziguenarne. Ingenstädes återfinner man en sådan likhet mellan särskilda individer — ett säkert tecken till ogrum!adt blod. Hos enhvar af dem igenkännes, med få undantag, den orientaliska skärningen och färgen på ögonen, och något af: den afrikanskt atstående munnen, purprad af ett varmare, mera glödande blod, än det Europeiska. I den ofta dunkla ansigtsfärgen ligger en återglans af. den sheta sol, som bränner öfver -sandöknarne och öknen ibland vattnen i Döda hafvet. Hos Hebreen är egoismen ett: framträdande karaktersdrag. Det är naturligt bland ett folk, .som icke annorlunda, än i hoppet, eger ett fädernesland. Ty ur denna källa qvälla dock menniskans ädlaste, renaste, bästa känslor. Det är fosterlandskärleken, som nästan öfverallt ligger till grund för den antika storheten. Det är fosterlandskärleken, som gjort de få underverk, hvilka den klentrogna, nya tiden vill erkänba. Ett folks dyrbarasteegendom är dess and och dess historia ): ; 7). Detta. sednare-påstående skulle Vi vilja förtydliga. Med tillämpning af denna sats,vär det tex. vår enskilda öfvertygelse, att svenskaärne segrade vid Svensksund, i hufvudsaklig mån derföre att de förut segrat vid Leipzig och Narva. Det var för att ej sudla äran af en hel, bragdglänsande och