Aftonbladet – 7 mars 1846, sida 3

ÖT RA fer fa ROD 2 Na UA (Adur) sjungen af m:ll Fundin, samt tvenn ypperliga sångensembler af Mozart (qvartettei ur Don Juan och en duett för mansröster u Enleveringen), utförde af åtskilliga kongl. tea terns artister. SS — — — — Uti Götheborgs Handelstidning läses föl jande stycke i revyen af Stockholmstidningarne Ingenting kan bättre bevisa, huru mycke fördomar och högfärd förvilla, än omöjligheter för aristokraterne och deras sakförare att upp: fatta förhållandena sådana de i verkligheten äro, och taga lärdom af hvad de skåda under sina ezna ögon. I detta afseende har man ett nyt! prof uti en Posttidningens anmärkning vid dess bundsförvandts, den norrske Constitutionelles artikel om )Norrska Omdömen, etc., sistl. måndag. Den norrske publicisten hade, oaktadt alla sina sympathier för de aristokratiska och byråkratiska elementerna, likväl rätt lvyalt yttrat, att han hoppades på en förändring i det norrska s. k. bondpartiets förhållande, och byggde detta hopp på bildningens allmänna utbredande och på aktningen för densamma, yttrad i sträfvandet derefter. Afven denna lilla rättvisa åt xmängden, spacket,, pöbeln, eller Gud vet hvad de herrarne allt kalla nordens sedliga, allvarsamma och rättänkande allmoge, vill ej den svenska aristokrat-sakföraren fördraga; utan kunde ej härvid underlåta att anföra Sismondis yttrande på ett ställe i hans Etudes sur les sciences sociales: det nemligen der hän säger, att det är omöjligt att höja insigterna bos folket i allmänhet utöfver en viss grad. Sismondi försvarar denna sats, såsom bekant är, utur den synpunkt, att menniskorna icke kunna utveckla sitt förstånd, utan att derpå uppoffra mycken tid, och gör deraf den rätt enfaldiga slutsatsen, att folket skulle behöfva icke befatta sig med lifvets materiella förnödenheter, för att göra andeliga framsteg, samt lefva utan arbete, m. m. Nu må detta vara till en viss grad. möjligen antagligt, i de. delar af verlden, der Sismondi hemtat sin erfarenhet, ehuru det i mån. a afseenden der borde kunna förhålla sig gynsammare, än anvorstädes; men då man ser den visa Posttidningsredaktören tillägga, utur egen fatabur, att i de länder, der folket har att kämpa mot ett bårdt klimat och en mindre fruktbar jordmån, gränsen för de andliga framstegen måste gå ganska långt ner etc., då nödgas man fråga, om hr Wallmark, eller hr Hellberg sett sitt eget land, eller om de vid åsynen deraf någonsin haft en egen förnuftig tanke? Kan man väl af vår allmoges allmänna förhållanden, och ännu mindre af det bekanta enskilda förhållandet med svenska allmogen i de norra orterna, der klimatet är hårdare och jorden i proportion mindre lönande, finna den ringaste styrka för Sismondis lösa och obetänksamt utkastade sats? Ser man ej den vederagd på det mest praktiska sätt, i vårt fädernesland? Ar det ej sträfvandet för de materiella behofven, hvilket menskligheten har att acka för sina största vetenskapliga upptäckter, ör sina användbaraste lärdomar och sina vackaste, moraliska satser och rättsbegrepp? Huru! nången gång har ej den opartiske lärde, den nsidigt bildade embetsmannen, den i tillkonstade systemer intrasslade statsmannen, dragit ytta af de upplysningar. och sanningar, som an hemtat från det arbetande folkets. sundajl. nkla förstånd? Finner man ej i dagliga lifvet! tändiga bevis på, huru mäktigt folkopinionen !! nverkar på utvecklingen af snart sagdt allt il! amhället? Och hvad är orsaken, om ej just! len, att denna opinion stödjer sig. på enkla! ättsoch nyttighetsbegrepp, utbildade allt mera 108 mängden och uppfattade af dess sunda om-l. löme? Men hvad är sanning, erfarenhet, men-l: liskovärde, fosterland, medborgerlighet och kri!1 tendom för dessa inbillske, ego:stiske, okunnige ! ristokrater, som bedöma allt efter sina inroade fördomar och som nu hunnit så långt, att le, på Sismondis auktoritet, tro sig vara uppyste, blott de göra intet, samt derföre yrka,l tt statens krafter och folkets svett skall offras it dem, i löner, pensioner och sinekurer?