Aftonbladet – 5 mars 1846, sida 3

— ——— K— ——— RV RT ETT gjuter en droppa himmel i den jordiska nöd vändighetens galla. Det är en svår lott ait dö ma öfver tusenden, att i Guds ställe skipa rät mellan folket; och nåderätten ör således der enda juvel i Konungakronan, somi jag vilie kall: min; alla de andra trycka nedåt med sin tyngd blott denna är en himmelens gålva, som lättar istället att nedtrycka; men bättre vore det i sanhing, om lagen kunde vara sådan, atti den alltid fick gälla i o:örsvagad kraft, att den inom sig bure håde straff och nåd, det vill siga full rästvisa, och att dess verksamhet således ej behöfde hämmas. genom en maktulöfning; som ligger utom Jagens förmåga att rigta och bestämma. Men en sådan lag är ej ännu stiftad och kan kanske aldrig stiftas af menniskor. Våra lagar äro endast approximationer till det evigt rätta, som lelver och rör sig inöm och utom Oss,, som utgör andan och lifvet i allt skapadt, och deltta-rätta är ett tal, som för oss bär på jorden aldrig blir jemt; rättvisan är ett decimalbråk af ide! nior, som ej slutas till enhet förr än i himlen. Det. behöives mångårig öfning för en domare; ör att han kan vänja sig vid att med lugn afkunna en dödsdom. Häradshöfding Berglin hade ej ännu detta lugn, som ensamt förvärfvas derigenom att man Vexer fast i formen, att man petrificeras i beröringeh med våra lagar, som, sjelive.petrifikater,. småningom smitta af sig. Hans tankar hvälfde. sig. således hela natten omkring den stackars Lars Anders och den iom han måste fälla öfver brottslingen. Han hade svårt att öfvertyga sig sjelf om rättvisan af sin dom, ty han såg beständigt deh isolerade