Aftonbladet – 5 mars 1846, sida 3

mehniskån. och ej med!emmen af ett statsförbund framför sig: Andra -fhörgonen gick ban ut i skrifvarerummet — han hade behof af ait meddela: sig. Hur är det med Lars Anders? frågade han lävsman. Klämstedt. — ÅAh jo, gar lant; när -häradstjenaren i dag: bittida kom in i hans fängelse; sofskan godt som ett barn, — nJaså yltrade domaren och stadnade Plötsligt midt på golfvet; han-sof som ett barn — ja ville se en lildömd sölva. Åh ja, det kunde vara rätt kurjöst yttrade Morgenqvist och grep, i dosan, jag må säga, jag har sell. många lömasna från difvet, men ingen sig så traänkil ut som Lars Anders — han ordeutligen småskratade, då häradshöfdingen. liste upp domen — pHan såg tacksam ut, stackars sate! tillade den sentile. medbjelparen i sammetsvästen. — xJa återtog häradshöfdingen, jag har hela natten öfvertänkt domens rättvisa — Rättvisa,) grinade länsmannen, visst var det rätt; lagen är tydlig) — Men är lagen Tältvis?, sade: här radshöfdisgen -med enfrågande åtbörd. Läns nannen och Morgenqvist: blickade med dum öröndran på domären, söm gjörde en så unlerlig fråga; de hade begge så länge bevistat ing, hade; varit med vid-så många olikartade itslags afkunnande; att de begge fårt den ideen, tt allt var rättvisa, som kunde försvaras med 1 Jagparagraf, kungligt bref, förklaring eller i rist af-allt detta proejudieater; ätt således frågå men lag var tältvis, Var så orimligt, att inen af dem kunde svara ett enda ord, Ändtigen: bröt -länsmannen: tystnaden — ,ja visst r denrättvis, ty der står 142 och XI Kapitet Missgerningsbalken....; — Ja, ni har rätt,