Aftonbladet – 5 mars 1846, sida 2

Dörren öppnades nu, just som herr Morgenqvist öfvertog notariens pensum och ban steg upp för att kläda på sig och gå ut i det fria. En lång, bleklagd, koppärrig man, med ljusgult hår, vppstruket å la Carl den A2:te, styf, svart halsduk och en något skiftande vadmalsrock med hvita. knappar, syntes i dörren: mjuka tjenare, herr hotarie sade han med en till hälften ödmjuk, till hälften vårdslös bugning, 5ur står till på ,morningen? Morgens, bror Morgenqvist, tillade han och sträckte ut handen, hvilken rörelse besvarades af tingsskrifvaren med en stum nickning på hufvudet, emedan det, som den skrifvande mumlade vid sig sjelf nemligen: Oia Perssons hästkreatur icke rörde den helsande, utan endast var något, som skulle nedskrifvas då han blef afbruten. ,Vi ha vackert väder i dåg) yttrade mannen, som icke var någon annan än länsman Klämstedt, det är synd och skam att tattarföljet skali ha så vackert väder på pålen — hä hä hå — annat smakade det för lumpsamlaren i vintras: det var f-n i min själ så kallt, att isen satt på käpparne — det kändes efter. — Fy! yttrade notarien, under det ban knöt sin kulörta sidenhalsduk i en konstig knut; spöstraffet är otickt. Sitter knuten rätt, berr Klämstedt? Ja galant. Åh ja notarien kan ha rätt, men inte skadar det att kanaljerna få på pe!sen., — Förlåt notarie, frågade Morgenqvist, här står, alt det var Anna Lena i Grötstocken. och här åler Ahna Lena i Sumpen; är det samma person?, — xJa, jag vet inte; jag skall gå in till häradshöfdingen. Notarien gick in i det andra rummet och :linsmannen satte sig på en stol nära bordet och bläddrade i papperen. -Hur gick det med gästgifvare Kannstens fordran hos klockaren? — hör du Morgenqvistb ix Bånn. sten? — låt se,,. yttrade denZtillfr ÄV u tittade upp ur papperet — jo:— Han vi