Aftonbladet – 2 mars 1846, sida 3

het. Galoppvalsen förekommer mig, som ett utbrott eller ett uttryck af den lefnadslustiga österrikarens eldiga glädtighet. Slängpolskan är, såsom bekant, den egentliga svensknationella dansen; hvad den betyder kan läsaren sjelf nog piåhitta. Den vanliga valsen, åter, skulle jag vilja kal!a en kosmopolitisk dans; den må vara kommen hvarifrån som helst, så har den numera allestädes blifvit naturaliserad. — Det södra Europas danser såsom Boleron, Fandangon, Kachukan m.fl. äro för söderländska, att dansas af varelser med vårt kalla nordiska blod, och, jag fruktar, dessutom för eldiga att passa i våra salonger. — Kronan för alla danser; dansernas drottning (hvilket icke är detsamma som dansens drottning la reine du bal) är likväl — åtminstone denna vinter — Mazurkan, egentligen en polsk nationxaldans. Hvad Lif och eld och kraft i denna dans och dock sansade och ädla rörelser! Mazurkan är jemnt så mycket sinnlig, att den icke kan blifva tråkig, och tillräckligt allvarsam att icke låta sinnligheten berusa. La töte se tourne si vite under valsen, ty liflighet och hastig rörelse äro de enda elementen, som ingå i denna dans. Om mazurkan åter skulle man kunna säga som ett snille om en af våra stora skalder: han gämmer oförryckt sitt vatterpass i lyrans. Endast ett folk, som med en viss ridderlighet på en gång älskar och ärar qvinnan, kan hafva uppfunnit en dans, hvars karakter utgöres af älskvärdhet och aktning. Den ungdom, som här musntert dansade, utgjorde bvarken kärnan eller roten af svenska folket, men onekligen blomman af allt hvad