Aftonbladet – 2 mars 1846, sida 3

Fristaternas Charge daftaires Colonel Elseworth. Man fana honom ega frappant likhet med porträtterna af furst Eugene Beauböeraris Bland de många olika utländska uniformer, om buros af härvarande sardinska, danska, preussiska m. fl. cfficerare, vickte de sardinska cfficerarnes vapenrockar. största uppmärksamhet för deras smak i formen och fulländning i utförandet. Vagnarne började åter bullra på Blasieholmen, der den blida luften och solen, eller som det med ett oöfverträffligt svenskt ord kallas: dagsmejann (dagsmidjan), från stenarne borttagit snöns och ismassans svepning. Utrikes ministerbotellet glänste änvu, stolt och lysande, vid den afskedsblick jag kastade mot de höga fönstren. Ljuset från kronornas kristall, brutet i prismans färger, strömmade genom bommorna ut öfver Blasieholmstorgets plan. Det rika skenet, reflekteradt af Fersiska palatsets Jjusgu!a murar, fyllde luftkretsen med ljus. — Snart bortdog den sista vagnens din. S-art slocknade den sista Jjuslågan. Allt blef mörkt uti det nyss så lysande ministerhotellet. Allt blef tyst uti den nyss så bullrande staden. — — Det dör väl mången bubb:a bort, Som glänste för min syn — Men, ar.dra växa inom kort — Med somma bild af skyn. v. B. — — Om Eva ocH ORMEN. Doktor Hultin i Strengnäs frågade en gång en gymnasist: hör du! var det någon vanlig orm, den der, som besvek Eva, du?, — Svar: Nej, det var det intelv — Nå, hur var han då? — Jo, han var allt full af fan, han — Åh ja, det är du ock, pojke! utropade Haltin. (H. W-.)