Aftonbladet – 2 mars 1846, sida 3

deri. I allmänhet är deras gudstjenst gansk: enkel; vanligen förrätta de om aftonen en kor bön, med allehanda på deras krigiska lefnadssät syftande ceremonier. Med begge händerna fatt: de sitt svärd och bedja sin guru om seger jemte utbredandet af deras tro. De förnämas fruntimmer lefva strängt afsöndrade från allmänna verlden; men de få, som Europeerna lyckats få se, voro samtligen af utomordentlig skönhet. Deras drägt består af en hög strutformig mössa, rikt broderad med guld och prydd med perlor och juveler; de nyttja byxor, en framtill öppen tunik, och en sjal som lätt är kastad kring skuldror och barm. Sedlighet och kyskhet tyckas likväl aktas föga bland detta folk; det är ej ovanligt att flera bröder hafva en hustru tillsammans och att när den ene far på resor, den andre intager hans plats sisom ägta man. Det hände ofta att de hos Maharadscha anställda napoleontiska generalerna Ventura och Allard fingo besök af några bland soldaterna, som anhöllo om permission af det skäl att deras bröders hustrur voro ensamma, hvarföre det ålåge dem att hålla svägerskorna sällskap. v. Orlich har äfven skildrat landets politiska omskiften under Rundjet Sing och till dess Schir Sing kom på tronen; men denna del af Lahores historia, så väl som de sedermera inträffade blodiga palatsrevolutionerna under de tre sista åren, äro för hvar tidningsläsare redan väl bekanta. Han tillägger likväl följande, med hänseende till det nu af Sikerna öppnade kriget, för tillfället upplysande anmärkning: Besittningen af detta märkvärdiga rike måste blifva en lifsfråga för brittiska makten i Ostindien. Ty utan denna besittning, eger den ingen trygghet; endast Indus bortom Attock, jemte den intill Peschaver gränsande bergskedjan samt Himalajabergen, bilda den rätta och naturliga gräasen för Storbritanniens ofantliga rike i Hindostan. Ar denna gräns en gång vunnen, då kan all kraft vändas på det inres förkofran och civilisationens sak blomstran. Öfver Ferospur, i hvars grannskap kriget nu är begyndt, lemnar v. Orlich följande upplysning: Det är en liten treflig stad, bygd af tegel och inhägnad med en mur; den ligger två miles från Sedletsch på en höjd, omgifven af en oöfverskådlig slätt. Vid stadens nordvestra ända står ett gammalt fyrkantigt fäste, som beherrskar stället och trakten; det är beväpnadt med fyra kanoner och har en besättning af 68 man jemte en officer. Straxt utom stadens norra port ligger en vacker, kringmurad och med nedgångstrappor försedd damm, bredvid hvilken står en liten pagzod i skuggan af heliga fikonträd (Ficus religiosa) och z2kasier... Innan britterna bosatte sig här, var Ferospur, så väl som he!a nejden, i förfall och öde; nu förstoras staden dagligen, öfverallt uppstå byggnader på slätten, och der för kort tid sedan var en öken, fylld med busksnår, ser man nu de yppigaste sädesfält. En uttorkad arm af Sedletsch löper söderut i många slingringar emellan staden och engelska lägret, och ledningsdiken genomskära landet, hvilket synes fordom ha varit sorgfälligt odladt, om man får döma från de många igenfallna brunnarne. För att här anskaffa öfversilningsvatten behöfver man ej gräfva djupare än 50 fot, och utan gödning ger den fruktbara jordmånen de rikaste skördar. En med träd prydd väg leder från staden till det tre miles i söder derifrån anlagda lägret. Detta ir afdeladt genom vinkelräta gator och innenåller europeernas af sten uppförda magasiner och kaserner, de infödda tropparnas baracker, samt indobrittiska officerarnes boställen celler Bungalows, omgilna af trädgårdar, -hvari man träffar en rikedom på tamarinder, oranger, bananer, jemte blommor af alla slag, äfven de hos ss så bekanta rosorna, neglikorna och resedan, amt alla slags europeiska köksvexter. Iilttinm—— -—-—